När livet inte blir som vi har tänkt oss

Jag känner mig lite låg idag. Läget i världen känns inte bra, även om solen börjar titta fram, jag är på jobbet och arbetar för första gången på två veckor och jag fick inta en god sallad till lunch. Jag tänker på hur vi människor behandlar varandra och hur mycket respekt som ibland saknas i våra sociala sammanhang. Vad kommer efter #metoo är ett aktuellt ämne. Ja, vad tycker ni? Lynchning? Gatlopp? Isoleringscell?

Jag tänker annorlunda. Istället för något annat är det nedanstående psalm jag påminns om.

Texten är skriven av 1980 av Ylva Eggehorn till musik av Ingmar Wendschlag 1991. Jag ifrågasätter absolut inte motiven bakom #metoo. Den rörelsen behövs. De upplevda berättelserna måste få höras och bemötas med respekt och vi ska göra allt för att inte fler ska drabbas. Men, vad gör vi med den ångest och de skamkänslor som växer fram som en naturlig effekt när "förövare" förstår hur illa de har gjort andra? Vi har egna känslor också så klart, men hur gör vi med andras? Finns en väg tillbaka? Vågar vi lita på det?

Handlar det om människor så är jag tveksam. Det finns alltför många exempel på att det brister ordentligt i skyddsnäten. Handlar det om Kristus så är jag viss om att det finns vägar att gå. Det är hoppet som bär mig. Jag hoppas att det också kan bära många andra.

När livet inte blir som vi har tänkt oss.
Vad gör vi med vår bitterhet och skam?
Om hoppets Gud får bära oss igenom,
kan trots allt något nytt få växa fram.
Vi ska springa fram mot nya möten
och bli lurade minst en gång till.
Men tilliten som Kristus vunnit åt oss
är större än all makt och ondska vill.

På blodig jord ska träden lövas åter
utan försyn för våldets grymma grin. 
Men när tyrannerna sitt slut begråter
står skogen kvar i höstens guld och vin.
Vi ska springa fram mot nya möten
och bli lurade minst en gång till.
Men tilliten som Kristus vunnit åt oss
är större än all makt och ondska vill.

Det finns ett hopp som aldrig ska gå över
trots alla ärr av bitterhet och sorg,
ett hopp som ej de mäktiga behöver
men barnen hemma på sitt eget torg.
De ska springa fram mot nya möten
och bli lurade minst en gång till.
Men tilliten som Gud har skapat i dem
är större än all makt och ondska vill.