måndag, oktober 02, 2017

Välkommen hem!

"Trevlig helg" sa vi till varandra, kollegerna och jag när vi skildes åt i fredags eftermiddag, och visst började den bra. Vi hade en lugn kväll hemmavid, däckade i säng tidigt och fick en god natt. Lördagen hade ett otrevligt skimmer omkring sig med anledning av nazistdemonstrationerna. Bonussonen var i Göteborg just den här helgen och läget kändes osäkert. En stor del av dagen, trots det fina vädret, tillbringades med SVTs rapportering i fokus. Nu avlöpte det hela jämförelsevis väl. Motdemonstranterna var många och viljan var tydlig: Vi accepterar inga nazister på våra gator. De 500 med tyrruneförsedda flaggor och kränkande plakat med fotografier på kända svenskar "pyntade" med ordet "FÖRBRYTARE" hade inte en chans. Deras triumftåg mellan två av stadens stora idrottsarenor blev till en avbruten promenad mellan två ICA-butiker (någon kallade vägen ICA-Stig) och trots hotande stämning och en del våldsamheter så lyckades polisen stävja det allra mesta. Våld är aldrig OK i ett demokratiskt sammanhang, men när jag läste att det enbart var 23 anhållna igår varav 22 tillhörde NMR så förstod jag att de många tusen motdemonstranter som var på plats hade skött sig mycket bra. Det var skönt!

Men dagen var rätt förstörd ändå. En liten tur in på Krögers och premiären på "Våga vara (velig, vilsen och vettskrämd)" gav dock en rejäl guldkantad avslutning på lördagen. Otroligt skickliga Sara Glaser och lika otroligt musikaliska Fia Forslund bjöd på en musik- och teaterupplevelse av det ovanligare slaget med en mix av monologer och musikstycken. Känslorna av kärlekssvek och övergivenhet gick gradvis över i vilja till revansch och lust på livet. TACK!

Sedan så kom söndagen. Min gamle svärfar, 93 år gammal, fick lämna det jordiska livet tidigt på morgonen. Det bara hände. Ingen var förvarnad, mer än att vi förstås visste att han var både gammal och svag. Det är sorgligt men ändå måste vi vara tacksamma för det långa liv han fick och för att han slapp bli liggande i en lång dödskamp. Jag är säker på att han har det långt bättre nu än han har haft det i sin ganska skröpliga kropp under flera år. Han spelar säkert fotboll igen och sitter och fiskar ute i en eka ute på ett lugnt vatten, och det är honom väl unt efter ett strävsamt liv. Tack Fille för att du fostrade dina barn till fina människor och sov i ro!

Men, som sagt, helgen kunde blivit bättre. Nu avslutade vi den med ett besök hos bonusdottern med familj, lite fotboll på gården med lille C samt en sinnesrogudstjänst i Kalmar Domkyrka. Det kändes bra. Temat var "Att komma hem till sig själv".

De sångrader jag bär med mig idag är från Dan-Inge Olsson:
Kom hem! Inga gränser, inga hinder,
Du får komma som Du är.
Bordet står dukat, en måltid är beredd,
det är tid att vända åter.
Du är välkommen hem!

De raderna gäller oss alla, både oss som lever och dem som har gått vidare, hur vi än har det. Välkommen hem!

Inga kommentarer: