Halloween på Liseberg

En härlig helg är till ända. Dotter Emmy och jag lyckades ju inte hitta en tid att åka till Liseberg i somras. Det är svårt att kombinera x antal oregelbundna jobb spridda i Kalmar, Växjö, Vadstena och Malmö och så gott som obefintliga semestrar med resor. Istället fick det bli en ny upplevelse, nämligen Liseberg i Halloweentappning med vinterjackor, mössor och vantar, men det gick riktigt bra det också. Parken var sig inte riktigt lik, utan full med 18 000 pumpor och andra installationer. Bland annat så fick inventarier från det gamla Sagoslottet, nu rivet till hälften, spela en sista roll som scenografi och rekvisita (ett gott sätt att hedra en trotjänare som vi har åkt igenom hur många gånger som helst). När mörkret började falla vid 17-tiden så kröp ett antal zombies fram ur hålorna och krälade runt bland skrot och besökare resten av kvällen. Jag fick kontakt med en speciell liten zombie. Vi stod och tittade på varandra länge, vickade på våra huvuden och skapade en viss kontakt. Stackars liten, han kan inte ha mått så bra...

Ganska långt från lekande gröna kaniner, eller hur?

Ett par skräckattraktioner var också uppbyggda, bland annat ett traditionellt spöktåg i två våningar som man kunde åka igenom. Tja, skrämd blev man väl inte direkt, det var mest roande och man kände sig förflyttad till svartvita filmer från 1950-60-talen då mord ofta begicks i sådana mörka vindlingar. En och annan ryckning blev det kanske ändå, precis som det blev i skräckpromenaden genom The Experiment där man i närkontakt fick träffa på ett antal välmaskerade skådisar i olika blodtörstiga roller. Lite kul var det ju :-)

Det var vackert i parken, trots att stora delar var avstängda pga utveckling, nybyggnation och rivning, och vi kunde åka de attraktioner som vi ville åka. Till och med Flume Ride var öppen, och vi passade på att åka den när det inte var någon kö alls förutseende nog iklädda heltäckande regnponchos. Annars hade det inte blivit lika kul resten av dagen, det kan jag lova. Det var nämligen två riktigt drypande ponchos vi hängde upp på galgar sent på kvällen när vi kom hem till Hotell Opalen efter dagens äventyr. Det hade blivit rejält kallt om vi inte varit förutseende fega ;-) Årets nyhet Loke var en angenäm bekantskap. Jättegungan var inte otäck på något sätt utan bara behaglig. Helix tar andan ur en lite grann, det medges. Mechanica skrattar man sig igenom liksom Balder och Lisebergsbanan. Vi passade på att åka lite barnattraktioner också, bara för att vi kunde :-)

Ganska sent på kvällen tänkte vi ta en tur i det stora Lisebergshjulet. Det började bli lite kallt och det var skönt att kunna sätta sig i en gondol och se ut över både den belysta parken och Göteborg i kvällstappning. Turen brukar ta ca fyra minuter när alla gondoler har fyllts med folk. Vi fick dock en lite annorlunda åkning som började med att en gondol hade signalerat nödläge. Det blev ett extra varv där. Sedan fortsatte åkningen, ibland framlänges och ibland baklänges. Vi fick ingen mer information i högtalaren utan vi satt snällt och undrade vad man egentligen höll på med. Vi fastnade till exempel i position högst upp i hjulet minst fyra gånger. Det hade börjat blåsa rätt ordentligt och vinden ven runt gondolerna som så klart inte kunde hålla sig stilla. Det är tur att ingen av oss lider av höjdskräck. Sedan trodde vi väl att vi skulle bli avsläppta någon gång i markånivå. Tre gånger tog jag på mig vantarna för att stiga av utan att hjulet stannade. Vi led inte, men 30 minuter instängda i en pariserhjulsgondol blev lite mycket (eller så kan man säga att stunden gav verklig valuta för pengarna). För andra, som inte har lika sned uppfattning som vi om vad som är roligt och vad som är skrämmande, kanske det hade varit en skräckupplevelse väl i paritet med de skräckattraktioner som var speciellt uppbyggda för dessa veckor på höstkanten. Det var hur som helst skönt att till slut bli utsläppta, även om det var lite kallt. Till det positiva hör dock att vi såg mycket av Liseberg och Göteborg från ovan. Det var ett oplanerat bildningstillfälle som vi fick på köpet!

Föga anade vi hur länge vi skulle sitta där...

Nu sitter jag på tåget hem till Kalmar och Emmy sitter på tåget till Malmö. Tack för den här helgen, goa dottern min! I vissa avseenden blir vi aldrig vuxna! Och vi hade faktiskt tur med vädret även denna gång. Regnet kom inte förrän riktigt sent igår kväll och då satt vi ju ändå inlåsta i pariserhjulet. Att regnet sedan höll i sig hela natten och hela dagen idag var ett problem som var betydligt lättare att tackla när vi kunde äta och fika riktigt gott och mysa lite ihop. TACK!