lördag, oktober 14, 2017

Frid över Siverts minne

Sivert Andersson, polisen i Lindsdal, är död. Det känns sorgligt. Han var en av dem som jag lärde känna i politikens vindlingar i Kalmar kommun. Vi satt i barn- och ungdomsnämnden tillsammans. Det var där vi träffades först. Sedan möttes vi i kommunfullmäktigesalen åtskilliga gånger. Sivert hälsade alltid och undrade hur det var med mig. Han själv drabbades av sorg och sjukdom, men han mådde bra ändå sa han. Det var liksom inte läge att klaga. Det blev det ju inte bättre av. Att jag mådde sämre och sämre förstod han. Det syntes sa han.

Sivert blev inkryssad i fullmäktige och valdes alltså in utan att av sitt parti placeras på valbar plats. Det var en process som han tog konsekvenserna av. Han brukade därför säga att hans roll var att spela efter eget huvud och inte efter partipiskan. Det var ju honom väljarna hade röstat på, inte på Centerpartiets interna prioriteringar. Det var en frisk inställning tyckte jag redan då. Den var dock inte så populär i mitt dåvarande parti (och säkert inte i hans heller). Den befann sig ganska långt från det politiska och maktkåta låtsasspel som alltmer efter 2006 har kommit att karakterisera Kalmars kommunpolitik.

En av mina vänner på en kommunal förvaltning i min närhet brukade säga att det fanns en enda person som fick kalla henne för "lilla gumman" och det var Sivert. Lite så var det faktiskt. Han visade en omsorg som inte handlade om att trycka ner eller klappa på huvudet utan om genuint intresse. Det var säkert bland annat därför han var så populär som polis bland barn och ungdomar och så betydelsefull i sin roll, en roll jag aldrig mötte honom i. Det fanns en hel del klokskap innanför västen där, det är jag fullständigt övertygad om.

Stadsdelen Lindsdal har förlorat en verklig eldsjäl. Frid över Siverts ljusa minne.

Inga kommentarer: