Helg och valarbete

Så har då antagningskonferensen passerat. Det var två dagar sprängfyllda med samtal på vackra Villa Gransholm i Öja, en gammal disponentvilla som nu fungerar som hotell och restaurang med konferensmöjligheter. Vi inledde med en mässa i Öja kyrka under biskop Fredriks ledning. Jag fick förmånen att spela där. Det kändes riktigt gott och som en härlig inledning på konferensen.

Villa Gransholm

När jag åkte tåg hem igår kväll så kändes det som om hjärnan hade blivit manglad. Det var helt enkelt omöjligt att tänka en enda konstruktiv tanke eller att läsa en enda sida skönlitteratur. Huvudet krävde vila, bara vila, och klarade inte av att hantera nya intryck (utöver FB-uppdateringar...). En kille på Växjö station tilltalade mig och undrade om jag kunde kolla om han hade fått målarfärg på sina kläder när han av misstag hade satt sig på en bänk som var uppmärkt med "nymålat". Han hade inga synliga fläckar kunde jag upplysa om, och det gjorde honom glad. Det var den enda sociala interaktion jag fixade på hela vägen hem. Nu väntar vi alla på antagningsbesked. Den väntan är över på fredag eftermiddag.

Ja, just det, det FANNS lite blå himmel i Växjö. Kryss i taket!

Vy från perrongen på Växjö C

Det normala brukar ju råda, nämligen regn. Det var det i fredags morse när jag åkte förbi åt andra hållet. Ju närmare Växjö jag kom, desto tjockare blev molntäcket.

Det intensiva programmet på konferensen var tankeväckande och väldigt nyttigt, och ytterligare en stor fördel medförde det: Jag fick annat att tänka på än fajten med Dag Don Quijote Sandahl. Nu fick han avsluta replikskiftet i gårdagens Östra Småland, och han gjorde det på förväntat vis. Hans argumentation, bestående av diverse personangrepp och härskartekniker, var enligt hans egen utsago "oundviklig". Med tanke på alla andras tystnad så torde han vara relativt ensam om den åsikten. Nåja, han får väl fortsätta leva på sin bitterhet och sina tappade sugar. Hans främsta argument för att kyrkans medlemmar skulle rösta på just hans grupp, Frimodig kyrka, är att den är den enda som nämner Jesus i sitt program. En lite småelak reflektion över detta är att det annars nog hade varit svårt att förstå att programmet handlar om kyrkan och inte om verksamheten i den konservativa klubben Det var bättre förr med den ständiga reservationen Om det inte var bättre förr så är det ändå sämre nu. Vi i Öppen kyrka - En kyrka för alla vill hellre påverka framtiden än leva i det förflutna, och vi talar också om klart och tydligt åt vilket håll vi vill gå. Det är väl där den stora skillnaden finns mellan våra nomineringsgrupper.

Idag hade vi som ställer upp i det lokala kyrkovalet möjlighet att presentera våra nomineringsgruppers program vid kyrkkaffet i pastoratets kyrkor. Jag hamnade i Två Systrars kapell tillsammans med POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) och Borgerlig samling. (Om jag hade hunnit skulle jag ha dykt upp i Birgittakyrkan också där motsvarande presentation skulle äga rum 30 minuter senare men det gick tyvärr inte att hinna dit. Jag får ta det nästa söndag istället.) Det var dock frapperande hur lite information de andra grupperna ville släppa ifrån sig om vad de vill och vad de värderar. Borgerlig samling ville starta barnkörer, typ. POSK ville bara tala om hur synd det var om POSK som fick 42% av rösterna i förra valet men ändå inte fick bestämma allt i pastoratet. Alla är dumma mot dem, nämligen. Övriga 58%, eller alltså de 58% av väljarna som ville något annat än POSK, släpper inte makten till de 42% som stödjer POSK. Tja, det är ju enkel matematik egentligen tycker jag. Har man inte över hälften av rösterna så har man ingen majoritet, eller hur? Och har man inte över hälften av rösterna så måste man ju samarbeta med någon annan så att man tillsammans får över hälften av mandaten. Det vill inte POSK. Ja, vad säger man? Det är en aning omoget agerat, om man uttrycker sig litotetiskt. Dessutom så känner man igen strategin. Det är ju exakt samma toner som hörs från SD i den sekulära politiken. Jag undrar om inte POSK borde tänka sig för och välja sina strategiska förebilder med lite större omsorg. Hur som helst, det vi fick höra var att POSK avskyr partipolitiskt anknutna nomineringsgrupper och att det bara är de som redan idag är engagerade i kyrkan som ska kunna göra sin röst hörd. Jag ställer mig då frågan om hur det ska vara möjligt att dra fler till kyrkan? Hur ska vi få andra att känna sig delaktiga framöver? Hur ska vi visa att alla medlemmar har samma värde? Och, det som är pinsamt att vi aldrig får veta är ju vad POSK egentligen vill, tänker och tycker. Visst kan man hänvisa till skriftliga program eller webadresser, men om deras företrädare aldrig talar om vad de vill, hur kan man då tro på att de kommer att förverkliga det? När offerkoftan alltid är mer attraktiv att dölja sig i istället för att ta bladet från munnen och säga vart man vill att kyrkan ska gå, då är det verkligen fattigt. Det är varken visionärt, engagerat eller inspirerande. Vår kyrka förtjänar långt bättre än så.

Den 17 september är det kyrkoval. Jag vill uppmana alla medlemmar att gå och rösta. Den som inte utnyttjar sin rösträtt ger rösten och inflytandet till den gruppering som ligger allra längst bort från den uppfattning man själv har. Med andra ord: Använder du inte din röst kommer någon annan att ta den, och det är alltid den du sympatiserar med allra minst.

Du är viktig! Din röst gör skillnad! Du har en plats i kyrkan och i Guds familj, en plats som aldrig kan fyllas av någon annan. Välkommen hem!