Insändare i Östra Småland 2 juni 2017
Larmet har gått från två av Kalmars vård- och
omsorgsboenden. Det gäller Liljan och Ståthållaren, drivna av det vinstdrivande
bolaget Norlandia. De boende har inte fått den hjälp de behöver eftersom
personalresursen inte räcker till. Såväl personal som anhöriga till äldre har
uttalat sig i mycket tydliga ordalag. Vi vet väl alla att det har gått långt
innan man vågar bli visselblåsare och därmed riskera att klassas som illojal?
Det krävs både mod och en stark övertygelse om att det man säger är rätt och
riktigt, och då är det anständigt att ta deras berättelser på största allvar.
Det är i ljuset av detta som omsorgsnämndens agerande ter
sig mycket märkligt. Vi har en styrande trepartikoalition där två partier,
eller åtminstone ett, ofta och mycket uttalar sig om olämpligheten i att
välfärdsverksamhet drivs med vinstintresse. Det verkar dock gälla enbart på
principplanet. När vi ser effekterna av vinstjakten lokalt i Kalmar, efter en
dålig upphandling med ett bolag som har den egna vinsten framför ögonen
istället för de boendes välfärd, så tiger man still från ansvarigt håll. Man
lyssnar på bolagsledningen och hoppas att den ska IVO-anmäla sig själv för de grava
brister som påtalats.
Det är naivt tänkt och det är fegt hanterat för att inte
säga oanständigt. Nu hade man möjligheten att verkligen lyssna på den personal
och de äldre med anhöriga som man säger sig värna. Istället valde man att gå på
ledningens version och stänga öronen för rösterna från golvet. Är det en rimlig
prioritering? Nej, ett kraftfullt agerande med skarpa krav på förbättringar
hade varit det naturliga. De fina orden om att äldreomsorgen ska drivas med de
äldres behov i centrum istället för bolagens plånböcker måste omsättas i
praktisk handling om de ska ha något värde. Nu har vi tvärtom sett att de är
värdelösa hur många välskrivna insändare vi än har läst och kommer att få läsa.
Frågan ”Vem ska hjälpa mormor?” kan lätt besvaras i Kalmar med orden ”Den som
gör minst för lägst kostnad” och då konstaterar vi lätt att ekonomin sätter
skygglappar för kvalitetsperspektivet.
Vi i Feministiskt initiativ menar att skattepengar som är
avsedda för äldreomsorg självklart ska användas till detta och inte till att
öka privata förmögenheter i Sverige eller utomlands. Vi är beredda att ta strid
för det liksom vi är beredda att strida för att alla röster ska tas på allvar.
Skattefinansierad välfärd ska bedrivas i offentlig regi men med inslag av
alternativa driftsformer för valfrihetens och utvecklingens skull. Kooperativ
och bolag som drivs med begränsningar av vinstuttagen (så kallade SVB-bolag)
bör kunna komma i fråga för offentlig upphandling av välfärdstjänster men inte
rena bolag med syftet att generera vinst hos aktieägarna. Så kan vi garantera
att resurserna till äldres välfärd hamnar där de ska och genererar god kvalitet
på både lång och kort sikt.
Birgitta Axelsson Edström, talesperson för Feministiskt
initiativ Kalmar län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar