lördag, juni 24, 2017

Midsommardagen 2017

Idag har vi firat gudstjänst i vackra Vissefjärda kyrka. Jag undrar hur många kyrkor som kan tävla med den när det gäller betagande miljö? För musiken stod Kyrkbrass. Postludiet blev en Oh, when the saints go marching in i stigande tempo. De glada tonerna fick sätta tonen när vi drog vidare.

Det bar då av till Moshultamåla gamla skola där vi hade gudstjänst tillsammans med Nybrobygdens spelemän, en samling kvinnor och män med stråkar, durspel och sångröster. Kul!

Självaste Vilhelm Moberg var på plats :-)

Midsommardagens evangelium hämtat från evangelisten Markus handlar om Jesus och apostlarna som behövde lite lugn och ro men som ändå såg till att mätta 5000 män med fem bröd och två fiskar. Jag tolkade den texten på följande sätt:

Visst är det vackert ute den här tiden! Jag för min del är tacksam över alla våra årstider och de vackra skiftningarna i naturen. Det är mäktigt! Och att vi får bo här där vi får uppleva fyra olika årstider är en ynnest (i maj fick vi uppleva tre olika årstider under samma månad!)! Nu är det grönt och friskt ute i markerna och växter och djur växer så det knakar. Nu är det härligt att leva sjunger vi i en psalm. Många människor passar på att vara ute och det är lättare att umgås under sommaren. Folk går liksom ur sina iden och kommer ut i friheten. Jag tror att det är enklare för väldigt många att se Guds hand i naturen när solen skiner och grönskan breder ut sig, åtminstone för många av oss i den här delen av världen. Jag för min del kan tappa andan av ett gnistrande snölandskap eller en brusande stormande fors en tidig vårdag. Visst är det skönt att vi är så olika? Var och en av oss är en del av Guds vackra skapelse, med alla våra olikheter. Utan dig och utan mig så saknas ett par fasetter i skapelsekristallen!
En annan brokig skara var Jesu lärjungar. Det är ett mänskligt litet gäng människor med olika temperament. De var knappast utvalda för att de i världens ögon skulle vara perfekta. De var utvalda för att Gud ville använda just dem. I dagens evangelium möter vi Jesus och lärjungarna mitt i arbetet när de behöver lite vila och avskildhet. Mängder av människor kom och gick så det fanns inte ens tid för lärjungarna att äta. Jag tror att det till och med var värre än det är för en del av oss när vi öppnar Facebook och inser att vi har 35 noteringar som vi inte har kollat upp. Jesus förstår det här. Många av oss står inför en sommarsemester och har troligen samma behov av vila, lugn och ro som lärjungarna hade. Vi får också läsa om hur Jesus lyckas mätta mängder av människor, enligt Markus fem tusen män (kvinnor och barn nämns inte alls), med hjälp av ytterst lite fisk och bröd samt att han också undervisade dem länge. Ur texten vill jag lyfta fram tre olika bilder som är av betydelse för oss idag:
1 Sann människa: Apostlarna var säkert upprymda över allt de hade gjort och allt de hade undervisat om. Säkert var det sensationellt för dem att vara så populära att folk kom i stora skaror för att lyssna på just dem. Jesus reagerar genom att säga: ”Låt oss gå någonstans där vi kan finna lugn och ro.” Jesus är inte långt borta från vår verklighet. Han vet hur vi har det. Han har upplevt det själv. Han har varit människa, och han levde under människans villkor. Han arbetade hårt tillsammans med lärjungarna och han spred kunskap om Guds rike. Han behövde mat och dryck, men också lugn och ro. Han visade omsorg om sina närmaste och ville att de skulle hålla länge. Vår biskop Fredrik fick också det rådet som nyanställd i ett stift söderut: Du ska hålla länge. Då måste man ge akt på de grundläggande behov man har. Gud har omsorg om oss, och vet hur vi har det. Det är fantastiskt att den som står oss allra närmast inte bara finns överallt, han har också gått i våra skor och har känt det mänskliga livet med stress och oro inpå sin bara kropp. Jag tror att Han fanns med mig när jag skrev färdigt den här predikan i torsdags kväll och telefonen ringde hela tiden med en telefonförsäljare i andra änden. Det är inte alltid lätt att vara människa. Vi har våra begränsningar, även om vi inte vill ha dem. Jesus vet hur det känns. Vi kan be honom om hjälp. Han är en av oss i bokstavlig mening och han gick ännu längre än de flesta av oss behöver göra: Han dog för vår skull. Han är sann människa, full av kärlek och omsorg.

2 Sann Gud: Det är inte många av oss som kan mätta tusentals människor med nästan ingenting, men Gud skapar av inget. Vi kan titta ut över den gudomligt vackra skapelsen och kanske kan vi just då på något sätt förstå storheten i det. Vartenda litet strå finns där för att Gud har skapat det och varenda liten fågel och varenda humla har en mening. Vi människor är ännu mer än så. Vi är skapade till Guds barn och är perfekta i Guds ögon. Vi inte bara duger, vi är älskade. Om fem fiskar och två bröd kan mätta femtusen män (kvinnor och barn oräknade får vi anta), vad kan då Gud göra genom oss om vi ställer oss till Guds förfogande? Alla kanske inte är eller blir som Tore Wretman på att laga mat (jag misslyckas hela tiden med det), men vår musikalitet kan användas till lovsång till Gud och vår omtanke och medmänsklighet kan sprida Guds kärlek. Helt enkelt genom att finnas där kan vi tjäna Gud. Om vi ger det vi har till Jesus så räcker det väldigt långt för han är inte bara sann människa, han är också sann Gud.

3 Vad är då en människa, att du tänker på henne och vårdar henne väl? Jo, människan är Skapelsens krona: Människan skapades sist, till Guds avbild. Hon är skapelsens krona med stort S och stort K. Vi har fått ansvaret att ta hand om den vackra skapelsen, och det är väl ett område vi har lyckats med sisådär.

Jag läser psalmbokens psalm nummer 786 där Jorden ber en bön till oss:
Jag är er moder: bryt inte banden! Fly inte famnen som ger er liv.
Min nöd är er nöd, min död är er död, av jorden komna skall ni jord bli.

Jag är er näring: hindra ej flödet. Bryt, dela brödet, njut av min frukt.
Min jord är er jord, mitt blod är ert blod, rymder och grönska, vatten och luft.

Jag är ert livsrum: gör ingen skada! Bruka, bevara livet ni får. Min kraft är er kraft, min prakt är er prakt. Jag är er framtid, läk mina sår.

Jag är ert ursprung: källan till livet! Allting är givet för kärlekens skull. Livet bör vårdas, inte förrådas. Jag är er moder, puls av er puls.
Skapelsen behöver vår omsorg, inte någon huvud- och hjärtlös exploateringsdrift. Det vore ju härligt om kommande generationer kan glädjas lika mycket åt en vänlig grönskas rika dräkt som så många av oss gör.

Att ta hand om skapelsen betyder också att vi ska ta hand om oss själva och varandra. Vi sa förut att människan skapades sist, på sjätte dagen och att människan är skapad till Guds avbild. Vad var det första hon gjorde? Jo, hon vilade. Människans första dag var en vilodag, sedan arbetade hon. Den ordningen kan vi försöka komma ihåg. Vi ska vila först och ladda batterierna för att sedan orka arbeta, inte arbeta först för att sedan vila upp oss. Då orkar vi ju inte ladda. Det är Guds skapelseordning 😊

Sann människa, sann Gud och Skapelsens värdefulla krona. Det är en nåd som räcker året om och inte bara i denna ljuva sommartid. Så kan man också formulera dagens evangelium!

Inga kommentarer: