Vi vet att hörselproblem ofta leder till social isolering, utanförskap och känslor av bristande delaktighet i det sociala livet. När man blir äldre tenderar riskerna att bli ännu större då mycket pekar på att det finns ett samband mellan kognitiv svikt och utanförskap. Det är en vanlig uppfattning att kognitiv svikt, i förlängningen demens, drabbar många med åren med ofrånkomlighet.
Förr tog man även i forskarkretsar den kognitiva svikten som något man inte direkt kan påverka. Idag är insikten en annan: Bara för att fysiska förändringar i hjärnan uppkommer, t ex att antalet hjärnceller minskar, betyder det inte att kognitionen påverkas nämnvärt. Sambanden är betydligt mer komplicerade. Det kan bli en aning svårare att komma ihåg till exempel namn och detaljer. Det tar helt enkelt lite längre tid att anpassa sig och fungera lika bra som när man var yngre. Stress påverkar också. Speciellt minnets belastningsförmåga påverkas negativt av långvarig stress, ensamhet och depression.
Mycket talar alltså för att sociala aktiviteter kan fördröja kognitiv svikt. Då förstår vi hur viktigt det är att hörselskadade äldre, och den gruppen är stor, har möjlighet att delta i sociala sammanhang. Att välja bort sociala kontakter är av allt att döma en riskfaktor som påverkar inte bara livskvaliteten negativt, utan även den kognitiva förmågan. Det är nödvändigt att undanröja de hinder som upplevs och bibehålla den aktivitet och delaktighet som man önskar och kan ha. För att vi ska kunna nå dit krävs att det finns hjälp att söka och att den äldre hörselskadade får det stöd som krävs för att hjälpmedel och andra former av stöd ska kunna fungera. Att tidigt i åldrandeprocessen kunna söka hjälp i form av nödvändiga hörselhjälpmedel, få lära sig hur man använder dem och få råd, hjälp, uppmuntran och stöd är en av de allra viktigaste vägarna för att bevara och utveckla såväl hälsa som livskvalitet.
När man nu möts av beskedet att det i Kalmar är en väntetid på 18 månader till audionommottagningen så förstår vi hur mycket som hinner hända under den tiden. Läget är i högsta grad allvarligt för våra äldre som riskerar att få en mycket lägre livskvalitet än nödvändigt. Det går inte att skylla på graviditeter och barnafödande i audionomgruppen. Sådant sker väl även inom andra landsting och sjukhus med kortare väntetider? Jag vet av egen erfarenhet att verksamheten i Kalmar fungerar mycket bra för den som redan finns i systemet, men något måste vara fel när man ska behöva vänta i ett och ett halvt år innan man kommer dit första gången. För en äldre person hinner det sociala livet rämna på den tiden, och då har vi ändå inte räknat med den stora omställning som krävs för att man ska kunna vänja sig vid hörselhjälpmedel när man till slut får dem.
Det friska livet är inte evigt här på jorden, och hörhjälpmedel gör väldigt liten nytta när det väl tar slut eller när demensen har gått för långt. Se till att hjälpen kan komma våra äldre till del innan det är för sent!
Birgitta Axelsson Edström
Beteendevetare som jobbat med äldrefrågor inom HRF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar