Om kyrkan och medmänskligheten

Insändare i Barometern 28 april 2017 (tyvärr föll delar av min underskrift bort i papperstidningen och i webversionen finns ingen underskrift alls, hur det nu kan komma sig... Inte ens efter påstötning så har det gått att rätta till...)

Svenska kyrkan tappar medlemmar. Det är ett faktum. Samtidigt är det många barn som döps, många ungdomar som tar chansen till att diskutera tro och liv inom ramen för konfirmationsläsning och många människor i olika åldrar som deltar i kyrkans gudstjänster och församlingsliv. Naturligtvis ser det olika ut på olika håll i landet och verksamheten varierar mellan olika församlingar. Bilden från en kyrka är inte giltig för en annan.

Jag har full respekt för den som väljer att lämna Svenska kyrkan. Jag för min del skulle aldrig vilja vara med som medlem och stödja en organisation vars värdegrund jag inte delar. Den hållningen har fått konsekvenser i mitt liv, och dem är jag medveten om. Problemet uppstår dock när man lämnar kyrkan på grundval av missuppfattningar.

Herr T skriver den 25 april att kyrkan hindrar människor av samma kön att gifta sig med varandra. Tack och lov så är verkligheten en annan. Kyrkan viger samkönade par, om än inte alla präster kan tänka sig att göra det. Det är något som vi måste kämpa för. Herr T saknar vidare medmänsklighet i kyrkan och den kan det säkert också finnas anledning att arbeta mer med. Jag kan dock gå i god för att den lever i mycket hög grad i våra församlingar. Har man svårt att se den i en högkyrklig högmässoliturgi så hittar man den kanske lättare vid fikaborden, vid de stilla mässorna, i det diakonala arbetet och då man söker tröst och vägledning under livets svårare stunder. Församlingarna består av människor som gör sitt bästa för att vara just medmänniskor. Det vet vi som har behövt det stödet.

Men inget går av sig själv. Kyrkan är inget självspelande piano. Vi människor med våra olika bakgrunder, erfarenheter, fel, brister och gåvor behövs för att göra den levande. Jag skulle vilja bjuda in Herr T att titta in under en måndagskväll i Kalmar Domkyrka och vara med och diskutera livets hemligheter, svårigheter och glädjeämnen över en kopp kaffe eller te. Kanske hittar du det du har saknat där, och kanske kan du få en inblick i hur religion och medmänsklighet inte måste vara två konkurrerande storheter utan istället två ömsesidigt beroende delar i det vi kallar mänskligt liv.

Birgitta Axelsson Edström, kandidat i kyrkovalet 2017 för Öppen kyrka - en kyrka för alla