Hominem se esse etiam triumphans in illo sublimissimo curru admonetur. Suggeritur enim ei a tergo: Respice post te! Hominem te memento!
Ja, det där är något vi bör tänka på då och då. Framgången kan stiga en åt huvudet, och det är viktigt att hålla balansen. Visst ska man njuta av livet och vara glad när det går ens väg! Att avstå från det är inte vad jag menar att man ska göra, men det finns en punkt när man börjar surfa så mycket på sin egen framgång att man tappar perspektivet. Det är den punkten när man ser andra som instrument för att förstärka eller till och med för att skapa ens egen lycka.
Media i ett fritt samhälle ska kritiskt granska makten. I min värld betyder inte det att mjäkigt stryka makthavare medhårs eller skriva spaltmeter om adelns val av kläddesigners. Det betyder inte heller att till varje pris jaga sensationer, skandaler eller häftiga oneliners att använda som löpsedelsmagneter eller att med mössan i hand positivt särbehandla den som för tillfället innehar makten. Det är betydligt mer seriöst än så. Det är att ta sin roll på allvar och att fatta sin mission. En mediasektor som sätter annat överst på agendan stärker inte demokratin. Den förstärker dumheten.
Så det där med att makthavare ska komma ihåg att även de är mänskliga är inte så dumt, eller hur? Kanske skulle det vara en uppgift för en seriös mediasektor att tala om det? Men det är klart, då krävs det lite mer jobb än att skrapa på ytan och skriva så korta artiklar att de nästan går att förväxla med ingresser ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar