En kopp kaffe mellan musikvarven... Idag är jag trött. Jag åkte naturligtvis på förkylningen som Pierre drog hem och det hände så klart när det inte gick att ta det lugnt. Förra veckan bestod av spelningar, körövningar, skrivande, barnvakteri och en föreläsning som jag skulle hålla på fredagen. Sådant kan man inte ställa in. Sedan var det teater i Linköping på fredagkvällen, en nostalgiheldag i Studentstaden på lördagen och bandy med besök hos svärföräldrarna igår. Tack och lov så hade jag slutat hosta och nysa vid det laget, men rösten och halsen har tagit stryk liksom orken. Jag hoppas att jag inte har smittat ner någon. Jag har gjort mitt bästa för att hålla avstånd. Det går ju rätt bra när man är placerad bakom orgel och piano den mesta tiden.
Det var dock riktigt trevligt på Gamleby folkhögskola i fredags! Det var en glad och intresserad samling SPF-seniorer som avslutade sin utbildningsvecka med att lyssna på mig. Ämnet var Äldre hörselskadades delaktighet i den egna vård- och omsorgsprocessen. Det jag hade att berätta berörde många, och jag hoppas att vi får se ett allmänt engagemang för den här frågan framöver. Det är inte rimligt att en stor del äldre inte kan vara aktiva när det gäller den egna omsorgen beroende på att de själva och omgivningen saknar kunskap om hur man kan övervinna de problem som sätter hinder i vägen! Kan jag hjälpa till så gör jag gärna det!
Det är roligt att föreläsa när man vet att man har något viktigt att säga. Jag känner att jag lever upp en hel del även om det den här gången slet ordentligt på rösten. Halsen har inte hämtat sig än. Pierre beklagar nog inte detta direkt kan jag tänka mig. Det blir ju lugnare och tystare i varje fall. Kvällen avslutades med La Cage aux Folles på Östgötateatern. Det var en riktigt härlig upplevelse som pekade på hur viktigt det är att vi låter oss vara oss själva och tar vara på den stund som är. Föreställningen var tre timmar lång och jag kan lova att det blev varmt däruppe under taket när man som vi hade fått biljetter på andra raden. Desto skönare var det att komma ut i den svala kvällen, ta en iskall spritzer i baren på hotellet, duscha av sig all svett och sedan somna sött mellan rena lakan och veta att kärleken är större än allt annat.
Söndagens bandymatch på Korvgubbens Arena (jag älskar det namnet!) slutade med ÅBK-seger och solsken lagom tills vi skulle åka hem. Därmed hade vi dagsljus nästan hela vägen vilket var väldigt skönt. Det som var oroande med dagen var tyvärr besöket hos svärföräldrarna. De är gamla och trötta. Speciellt svärfar har tappat väldigt mycket kraft sedan sist. Har man passerat 90 med god marginal kan det vara svårt att hämta upp ny energi. Vi hoppas och ber om Guds omsorg.
Nu ska jag ta itu med skrivandet en stund igen innan det är dags att åka in till Domkyrkan för en måndagkväll med den helige i centrum. Tänk vilken förmån det är att få möta Herren tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar