Idag är det den 27 januari. Vi minns en särskild händelse. Det var just detta datum, fast året var 1945,
då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz-Birkenau befriades. Freden var nära, Hitlers och nazisternas skräckvälde var på upphällningen och en mycket lång längtan efter frihet höll på att omvandlas till verklighet. För fångarna i utrotningslägren (judar, romer, homosexuella, Jehovas vittnen, människor med funktionsnedsättningar av olika slag och andra som inte var önskvärda i det tyska "överlägsna och ariska" riket) var sannolikt befrielsen långt större och ofattbart mer påtaglig än vi i något avseende kan föreställa oss. Hur skulle vi egentligen kunna förstå? Vi som ser det som ett bekymmer att vi kanske inte har råd att köpa Per Morbergs specialdesignade trancheringsbräda till alla som fyller år eller gifter sig?
Idag, 72 år efteråt, håller den politiska manegen på att krattas för ett nytt högerextremt maktövertagande. Förstår ni inte, ni som sympatiserar med Åkesson och med Kinberg Batras senaste utspel, att ni föder utrensningsgamarna med era strävanden? Förstår ni inte att er makthunger kräver att andra människor får sina liv raserade? Kan ni inte fatta att den enda chansen vi har, om den här jorden ska överleva som människans hemvist, är att vi lär oss att fungera och leva tillsammans?
Tydligen inte. Det är djupt tragiskt att människor inte har förmågan att lära av historiens misstag. Det är en fundamental brist i vårt lands bildning.
Aldrig mer. ALDRIG MER.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar