lördag, december 03, 2016

Sången om dvärgarna

Göteborg fyllde 300 år 1923. Staden satsade på att bygga upp nöjesfält och utställningshallar. På ett ställe hade man byggt upp ett land för lilleputtar där de levande dvärgarna  hade hus och jobbade i smedjan. Kent Andersson, gudabenådad både som skådespelare och poet, har inspirerad av denna händelse skrivit Sången om dvärgarna. Den skickar en pil rätt in i hjärtat, speciellt idag när vi manifesterat för LSS och rätten till assistans. Läs och låt orden sjunka in.

Kom och skratta åt Lilleputt
Le åt hans krumma små ben
När han dansar för dig
med små små skutt
och lockar dig in i entrén

Vi går in i Lilleputtlandet
i Lilleputtlandet där dvärgarna bor
Där står hela det fullvuxna bandet
i helgdagskläder och glor

På en liten liten smedja
där en liten liten smed
hamrar på en liten kedja
på ett litet litet städ
På den lilla ässjan brinner
elden som gör smeden varm
och den lilla svetten rinner
längs han lilla lilla arm

Åt den munterhet som råder
bockar dvärgen lite trött
Dvärgar tackar för applåder
och den uppskattning dom mött
Men isar det inte längst inne
i märgen
kväver du inte ett fasans skri
när du ser människor
skratta åt dvärgen
som bara är lite mindre än vi?

I plommonstop kubbar
cylinderhattar
står man och pekar på dvärgen
och skrattar
Tills dvärgen blir ledsen
och fäller en tår
som bara är lite mindre än vår

Vad gråter en dvärg åt?
Detsamma som du
Det vimlar av dvärgar
i världen nu
Förkrympta förhånade
olyckligt lottade
står dom försmådda för små
och bespottade

Och tittar med sorg
på det lilla dom fått
i sina små liv
och dom gråter så smått

Åt det lilla lilla fatet
med sitt lilla lilla bröd
åt det lilla lilla hatet
med sin stilla lilla glöd
åt den lilla lilla vreden
med sin lilla lilla brand
åt den lilla stilla vreden
i hans knutna lilla hand
åt den lilla lilla krampen
i hans lilla lilla bröst
åt den stilla lilla kampen
med sin illa lilla röst

Men lossnar det inte
små flagor av färgen
på huset vi målat
med demokrati
när du ser människor
sparka på dvärgen
som bara är lite mindre än vi?

Vad slåss en dvärg för?
Detsamma som du
Det vimlar av dvärgar
i världen nu
Förkrymta av maktspråk
och lagarnas text
förbannar han dom som har
hämmat hans växt

Då knyter han näven
och reser sig opp
med stigande vrede
och växande kropp
O ni som växer er höga
som bergen där himlen
är klarblå och sikten fri
Fruktar ni inte den framtid
då dvärgen växer sig
hundrafalt högre än ni?

Inga kommentarer: