Vilket ben?

Publicerad i Barometern 30 nov och Östra Småland 26 nov 2016

Per Gawelund (V) har gjort flera såväl innehållsrika som sympatiska inlägg i frågan om Kalmar kommuns agerande gentemot EU-migranterna. Han efterlyser handling och inte bara ord, empati istället för skygglappar och uppriktig medmänsklighet istället för dåliga ursäkter. Han har helt rätt. Kalmar borde kunna bättre än att stänga ett dåligt boendeläger på oklara grunder utan att hänvisa till annat än kalla bilar och tillfälliga parkeringar. Romerna är ett folk som under århundraden har diskriminerats på grova sätt. Även vi i Sverige har ett ansvar och en skuld att betala tillbaka. Tänker vi efter lite längre än näsan räcker, och det menar jag att vi måste göra, så inser vi det.

Tiggeriet är ingen hållbar lösning i längden, men så som romernas verklighet ser ut så är den just nu bättre för dem än ingen lösning alls. Att vi sedan även med alla medel som står till buds måste förmå Rumänien, Bulgarien och andra länder som inte tar sitt ansvar för den egna befolkningen att göra just det är precis lika odiskutabelt som att romerna behöver vår hjälp här och nu.

Men frågan är varför Gawelund är så ensam. Från borgerligheten hörs väldigt lite. Den politiska majoriteten har av allt att döma ställt sig bakom kommunens hela hantering, och i denna styrande majoritet ingår Vänsterpartiet sedan mycket lång tid tillbaka. Försöker Vänsterpartiet månne sig på konstycket att i den här frågan bedriva såväl majoritets- som oppositionspolitik på samma gång? Mycket talar för det. Tystnaden från Gawelunds partikamrater högre upp i hierarkin är graverande. Har Socialdemokraterna och Centerpartiet kört över sina vänsterkamrater och belagt dem med munkorg? Eller väljer man att vara tyst av andra skäl?

Jag undrar alltså på vilket ben Vänsterpartiet i Kalmar år 2016 väljer att stå. Är det på knähundens eller på medmänsklighetens? Väljarkollektivet har nog trots allt rätt att få veta var solidariteten ligger hos våra partier. För Feministiskt initiativ är det självklart att politiska ställningstaganden och beslut handlar om att kunna prioritera rätt och att verka för förändring i rättvis och människovänlig riktning. Det kan kosta på ibland men är ändå det enda rätta att göra.

Birgitta Axelsson Edström

Talesperson Feministiskt initiativ Kalmar län