Jag hamnade framför teven efter dagens begravningsspelning. Påven är ju på besök i Sverige med anledning av högtidlighållandet av reformationen och idag var det gemensam och direktsänd gudstjänst i Lunds domkyrka. Det var mäktigt att se.
Jag slogs främst av kraften i enheten. När medlemmar i så många olika kyrkor firar gudstjänst tillsammans är det i sig ett vittnesbörd. När sedan de högsta företrädarna för den katolska kyrkan och den lutheranska kyrkan skriver under ett gemensamt uttalande med utgångspunkt i Johannesevangeliet 15:4 så blir det oerhört stort.
Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig.
Det är enheten vi måste eftersträva, även om det kanske är lättare att hitta punkter att träta om. Vi har väl bråkat så det räcker och blir över, eller hur? Hur ska vi kunna vara trovärdiga vittnen om Guds barmhärtighet, förlåtelse och kärlek om det vi gör är att vi jagar varandra, letar skiljelinjer och pekar på varandras fel och brister? Vem har sanningen? Och vad är sanningen egentligen om den inte präglas av försoning och kärlek? Under eftermiddagens gudstjänst, som jag inte såg i sin helhet, så tänkte jag på en hel del teologiska spörsmål som vi olika kristna samfund alltför mycket grottar ner oss i. Resultatet blir splittring (den kommer först) och sedan misstänksamhet, missunnsamhet och kärleksbrist. Varför i all världen, och för Guds skull, gör vi så?
Det finns en väg framåt, och den ska vi gå tillsammans. Vi måste gräva ner stridsyxan och erkänna varandra som syskon i Herrens församling där mångfalden berikar och förstärker enheten. Det är inte gemensamma åsikter vi delar (hur många av oss gör egentligen det?) utan det är en tro på en och samma Gud som förenar oss. Gud är vinstocken och vi är grenarna. När vi har fattat det så kommer det att börja hända saker, sanna mina ord. Då kommer frukten, precis som på Victoriaplommonträdet hemma i trädgården på Fasanvägen. Det flödar över, och himmelskt goda är de, frukterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar