Idag skulle pappa fyllt 78 år. Han fick inte uppleva den dagen i livet. När jag var och satte dit blommorna vid graven så sa jag till honom att jag så himla mycket hellre än att prata med en sten och ett glasklot hade velat fira honom som vanligt, med paket, födelsedagsdikt och sång och ätit hans hembakade bullar och den sedvanliga hemgjorda jordgubbstårtan (den vi åt varje år utom den gången han propsade på att göra våfflor på balkongen). Jag tror att han förstår det. Jag sa också till honom att det är urjobbigt att tömma huset. Hans svar blev det vanliga:
"Arbeta lugnt och metodiskt. En sak i taget. När du har klarat av en sak är "att göra-högen" som ligger framför dig mindre."
Så, grattis älskade pappa. Hoppas du kan glädjas åt de solgula blommorna. De lyser upp i varje fall.
På vägen till graven passerade jag den här stenen. Det är ju inte helt utan att jag önskar jag vore barn igen.
 |
Tack till kyrkogårdsverksamheten
för vår vackra begravningsplats! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar