Debattartikel publicerad i Barometern 6 maj 2016
I Skollagens första kapitel femte paragrafen
står: ”Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar
och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens
frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet
mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen
ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av
kränkande behandling.”
De gångna veckornas rapporter kring slutna sektioner inom Kalmarsunds
gymnasieförbunds skolor och olika former av antagningsprocedurer ger upphov
till ganska allvarliga funderingar kring hur verksamheten uppfyller lagens
mening i denna paragraf. En utredning är tillsatt, och vi förutsätter att den
görs grundligt och seriöst. Ändå ställer vi oss frågan hur dessa sektioner, som
inte på något sätt är ett nytt påfund, har lyckats hålla sin verksamhet hemlig
fram till i förra veckan. Är det överhuvudtaget möjligt?
Eller är det så, vilket vi befarar, att kulturen med slutna
sällskap fortplantar sig från samhällets, och därmed även offentliga verksamheters,
topp ner till eleverna? Att den insynsskyddade verksamheten utgör en så
grundläggande struktur att den inte ens behöver uppmärksammas? Att det helt
enkelt är så man gör?
Ja, kanske är det så. Då är det inte konstigt att även
den politiska ledningen, med dess gamla partistrukturer och partipiskor, håller
tyst. Vi ser ju att tystnadskulturen regerar även denna gång. Vi andra, som
värnar om en offentlig diskussion där alla kan delta, ser däremot öppenhet som
nödvändig för en demokrati värd namnet. Slutna
mossiga strukturer, där en del får vara med och andra inte, utgör ett hinder
för såväl samhällets som människors utveckling. Om sådana finns och fortfarande
verkar år 2016 är det ett fenomen som inte är värdigt en offentligt driven
skola. Vi borde kommit längre och åtminstone verkat enligt Skollagens inledning
och därmed satt elevernas bästa i allra första rummet. Det borde vara varje
elevs, inte bara vissas, självklara position.
Birgitta Axelsson Edström
Kerstin Ljungberg
Aktiva i Feministiskt initiativ Kalmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar