- en långsam vandring på kyrkogården i Ålem
- en diskussion om Ålems kyrkas (i Ålems kyrkby) framtid som kyrkolokal när det nu fanns en lika stor kyrka i Ålems samhälle några meter bort på andra sidan E22 (?)
- ett mixerbord med en saknad väldigt viktig sladd
- en lunchrast i smyg med kultur- och fritidsförvaltningen samt med min gamle frisör närvarande en trappa upp med ett vakande öga över oss andra
- en ny modebutik modell "dyrare än dyrt" på Esplanaden i trafikskolans lokaler
- en flottig kebabsallad (och varför jag som är vegetarian skulle beställa en sådan förtäljer inte historien)
- ett antal förtvivlade försök att berätta om en viktig angelägenhet för totalt ointresserade människor med effekten extrem frustration hos undertecknad
- en insikt om att den sladd som jag till slut hittade till mixerbordet hörde till ett annat sällskap som skulle åka söderut medan vi skulle norröver
- ett skönt uppvaknande så småningom när jag insåg att den här röran inte var mitt ansvar längre
Ibland är verkligheten bättre än drömmen, eller i varje fall något mer begriplig. Verkligheten just nu innehåller för övrigt också väldigt många bollar i luften, men det är trevliga bollar i det stora hela. Vad gäller Byteatern och den pågående aktuella processen och styrelsens hållning (i full enighet) så kan den sammanfattas ungefär som Barometerns Birgitta Hultman idag skrev i sin artikel (se pappersupplaga samt plusartikel på nätet). Vi väljer att gå vidare med det befintliga huset, det handlar om "att gilla läget" och att göra det allra bästa som går utifrån rådande förutsättningar. Vi på Byteatern Kalmar Länsteater kan inte ta ansvar för Kalmars hela kulturliv eller kommunens utveckling som kreativ miljö, men vi är fast beslutna om att göra vår del, gärna i långtgående samverkan med andra aktörer. Ett fortsatt liv på Barlastgatan var inte förstaalternativet, men det ger ändå möjligheter. Vi kan inte leva som vi gör längre, med uppskjutna nödvändiga åtgärder med motivet "vi vet inte vart vi ska flytta så vi gör bara minsta möjliga". Det är inte hållbart för någon, varken för publik eller anställda. Foten måste sättas ned någon gång, och nu gör vi ett seriöst försök att gräva där vi står. Byteatern är och skall även fortsättningsvis vara en producerande professionell teaterfabrik som sjuder av kreativitet, liv och av besökare i olika åldrar. Detta ligger naturligtvis helt i linje med vårt regionala uppdrag som föreskriver ett speciellt fokus på länets barn och ungdomar.
Kanske kan kulturcentrum verkligen till slut sägas vara i hamn, eller åtminstone, äntligen på väg dit? Är detta numera verklighet och inte bara en dröm, även om det inte längre handlar om en samlad verksamhet med allt från Monokrom och skatepark till professionell teater på Tullslätten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar