Jag befinner mig i en händelserik helg! Igår gick hela dagen till en kyrkodag med anledning av sammanslagningen av stiften i Växjö och Kalmar. 1915, för exakt hundra år sedan, gick Kalmar stift i graven som begrepp och Växjö stift blev avsevärt större. Biskopen i Kalmar gick ur tiden och Växjöbiskopen tog över. Jag har förstått att såret, eller åtminstone ärret, finns kvar fortfarande på sina håll. Igår var ämnet för dagen enighet och mångfald, logiskt nog. Vår nye biskop Fredrik deltog i högmässan med predikan samt ledde eukaristin och höll också ett mycket tankeväckande tal "till folket" direkt efter gudstjänsten. Han har alla förutsättningar att bli en god herde för stiftet, även om hans mamma tydligen inte tycker att han passar i mössa ;-)
Eftermiddagen ägnades åt seminarier. Jag fick, tillsammans med fd riksdagsledamoten för KD Chatrine Paulsson Ahlgren, förmånen att få leda ett sådant seminarium i två omgångar. Vi två samtalade på temat Trons konsekvenser/Trons ansvar. Vad betyder en kristen tro i politiska sammanhang? Vad har den betytt för oss? Vi har olika ideologier och väldigt olika bakgrund, men det finns en grundmurad respekt mellan oss och det blev en mycket trevlig eftermiddag, inte minst för oss som pratade mest sinsemellan. Jag hoppas att de som lyssnade också fick sig en del nyttigt och tankeväckande till livs. Det där med ärlighet, sanning, meningsfullhet och trohet är viktiga saker och bör inte, vilket tyvärr är fallet så ofta idag, blandas bort och bytas ut mot strategi och taktik. Målet för en aktiv politiker måste vara att skapa ett gott samhälle för andra. Hamnar fokus på något annat så leder vägen fel. Vi, aktiva politiker på varsin kant (KD och F!), kunde enas kring detta och hamnade inte en enda gång i debatt. Det GÅR att göra så, trots skilda utgångspunkter! Det är nämligen precis som ärkebiskopen säger: "Gud är större". Han är inte kristdemokrat eller feminist. Han är större än så. Vi får plats i hans familj allihop.
Under tiden tågade glada människor i Prideparaden genom stadens gator. Rapporter hävdar att det var 5000 deltagare. Många organisationer gick med, bland annat Svenska kyrkan med ett 40-tal människor och Feministiskt initiativ, partiet jag numera tillhör och stödjer, hade också en stolt grupp som syntes i vimlet. Att så många visade sitt stöd för kärleken och allas lika värde inger hopp inför framtiden! Nästa år vill jag också gå med i tåget. Då är det 101 år sedan Kalmar stift gick i graven. Jag har en känsla av att det inte anses lika viktigt att högtidlighålla som i år även om frågeställningen om mångfald och enhet lär vara aktuell länge än ;-)
Idag har jag välkomnats i Två systrars församling. Det var min första söndagsgudstjänst som vik kantor, och jag var spänd... Men jag var buren på bönens vingar, kände mig välsignad och fick ta emot församlingens värme och en orkidé som jag ska försöka vårda ömt. Det blev i sanning en härlig familjehögmässa med Jesus i centrum, och jag fick bidra med lite musik på ett hörn både på piano och på orgel. Orgeln och jag har inte riktigt blivit nära vänner ännu, men det blir nog bättre med tiden hoppas jag. Relationer som man får jobba på kan visa sig guld värda i längden :-)
Nu tar jag helg och inleder den tillsammans med dammsugaren. Ryktet säger nämligen att bonus-Conne, drygt ett år och biltokig, ska komma hit i eftermiddag. Om man ska undvika att han ska se ut som en snögubbe när han åker härifrån så gäller det att få upp det där dammlagret som har behagat att lägga sig över golvytorna, men jag skäms inte. Någon klok har nämligen sagt: Dammråttor i hörnen tyder på att den som kunde ha städat har ägnat sig åt något som är mer spännande istället. Det stämmer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar