söndag, augusti 02, 2015

Värmlandsvecka med kultur och lärdom

Så har ännu en vecka förflutit av denna sommar då solen också har tagit semester. Jag klagar inte. När rapporter om 50 graders värme i Bagdad når oss så kan man enkelt konstatera att den svenska sommaren är fantastiskt skön :-) Förra veckan tillbringade vi i Värmland, och lyxen att få upptäcka tidigare ej sedda platser och uppleva nya aktiviteter är exakt sådant som man kan unna sig när värmen inte är på topp. Minnena är sedan kvar länge. Solbrännan som man kunde fått om solen skinit från en klarblå himmel och badvattnet varit enda räddningen från solsting och överhettning hade bleknat avsevärt mycket snabbare.

Nu har vi besett Karlstad, Rottneros, Lars Lerins Sandgrund, Frödings Alster, Selma Lagerlöfs Mårbacka, Hammarö, Sunne och på hemvägen en tur in till Medevi brunn med provning av surbrunnsvattnet. Jag kan nämna några små detaljer från varje ställe:

Predikstolen i Karlstads domkyrka pryds av bibelordet: Tala herre, din tjänare hör (om än i en något mer ålderdomlig språkdräkt). Mina tankar vandrade direkt till omskrivningen Tjenare Herre, din talare hör. Det finns fram- och baksidor med att blanda ihop orden och ordföljden ;-)
Predikstolen i Karlstads domkyrka
Poeten Gustaf Fröding fick liv tack vare en väldigt duktig guide som försåg oss med glimtar ur ett tragiskt livsöde. Frågan är om läkarens råd till den olycklige och vilsne ynglingen om att ta sig en sup för att avhjälpa ångesten var så där himla lämpligt. En människa kan vara hyllad och populär i medgång men totalt bortglömd och till och med motarbetad i motgång. Det borde vi lära oss något av, men gör vi det? Frödings diktskatt finns kvar och berikar oss fortfarande. Hade den verkligen funnits om den skrivits av en lycklig robot?
Mangårdsbyggnaden på Alsters herrgård

Gustaf Fröding som byst
Vi hann med en timmes besök på Sandgrund där Lars Lerins måleri och berättelser från allehanda resor fyllde de ljusa salarna med mörker och ljus. Spännande var också Isabella Cabrals målningar med motiv från finländska björkar och vrakvirke från Brasilien.
Målning av Lars Lerin (Sandgrund)

Isabella Cabral (gästutställare på Sandgrund)
Rottneros är väl inte stället man direkt längtade till, men är man på plats i Värmland och ska till Mårbacka så faller det sig naturligt att titta in i parken som är Sveriges mest besökta privatägda parkanläggning. Himlen var grå och vattenpölarna var många. Blommorna lyste inte som de kan göra när solen skiner och förberedelserna för helgens jaktmässa var påtagliga med uppställda marknadsbord. För en stadsmänniska utan gröna fingrar som jag, dessutom med en aning skepsis gentemot överklassen, så var utgångsläget inte helt gynnsamt, men Rottneros blev ändå en av veckans höjdpunkter. Anledningen till detta var guiden och kyrkvaktmästaren Göran Bengtsson som på oefterhärmlig värmländska berättade anekdoter i över en timmes tid medan han visade oss parken med dess byggnader. Minnesvärt, lärorikt och framförallt himla roligt!
Rottneroshallen
Vi rundade Frykensjöarna, åt lunch i Sunne och begav oss till Selma Lagerlöfs Mårbacka, ett vackert hus förtjänstfullt bevarat till eftervärlden. Hennes betydelse ska inte underskattas. Bakom hennes skrifter, vilka har sin bakgrund i det värmländska historieberättandet, fanns en kämpande människa som sannolikt inte heller hade det enkelt att finna sig tillrätta i samhälle och konventioner. Hon är en feministisk förebild, om än i en samhällsklass som är fjärran de flesta av oss idag. Dessutom var hon homosexuell i en tid då sådant inte kunde visas för omvärlden. Man kan undra hur hon hade ställt sig till gårdagens Prideparad? Kanske flyger hon ovanför på Akka och beskådar framgångarna för allas lika värde? Det tror jag hon gör, men jag tror inte att hon är nöjd. Långt därifrån. Det finns mycket mer att göra på en rad områden, det vet både hon och jag. Kvinnosaken är ett av de områdena.
Mårbacka
På sista kvällen, efter middagen, så satt vi i hotellbaren och summerade denna ganska stora dos kultur som vi hade fått oss till livs. Man behöver inte åka långt för att se nya saker, och ibland räcker det att gå en liten bit utanför sig själv för att kunna gå in i sig själv och förstå lite mer. Liberalens stora besvikelse över att inte få träffa Bengt Alsterlind och få lära sig hur man gör en motorsåg av en bäver blev dock mest påtaglig just denna kväll och kan möjligen aldrig repareras, inte ens med en ovanligt god Cuba libre ;-)

"Var är Bengt Alsterlind?"
På hemvägen stannade vi till norr om Motala och prövade konceptet "dricka brunn". OK, vattnet smakade gott men skeptikern i mig säger att brunnsvattnets betydelse för hälsan är klart överskattad. Däremot är brunnskulturkonceptet med miljöombyte, viss diet, frisk luft, avkoppling och motion säkert något som har bidragit till vårt folkhälsoarbete. Frågan är dock om så många kunnat ta det till sig... Att dricka brunn var ganska förknippat med överklassmanér, även om man på Medevi faktiskt såg till att öppna anläggningen även för allmogen.
Medevi brunn
Det blev som sagt en härlig och lärorik vecka, även utan Bengt Alsterlind, åtminstone för min del. Värmland i all ära, Småland är inte så dumt det heller. Speciellt härligt blev det igår när bonusdotter med familj kom hit till oss för en grilleftermiddag i solskenet. Att få ett strålande leende från lille Cornelis där han visar alla de små risgrynen till mjölktänder och få ta hans lilla hand när han går på upptäcktsfärd bland buskar och bilar här på gården värmer faktiskt långt mer än "Sola i Karlstad" någonsin kan göra :-)

Inga kommentarer: