En del har reagerat på att jag skriver insändare om läget i Kalmars äldreomsorg. Andra har reagerat över att det finns andra som kritiserar politikens styrning efter att ha lämnat partipolitiken eller ett speciellt parti som befinner sig i värmen och gått till ett annat som är utanför majoritetens varma filt. Ja, det kanske är förståeligt att man reagerar så om man saknar egen erfarenhet av politiskt arbete, speciellt inom majoritetskonstellationer. Det är lätt att säga exempelvis "varför såg du inte till att göra något åt det där medan du kunde". Det borde naturligtvis vara rimligt, i den bästa av världar. Dock, en sådan värld lever vi inte i.
Ta jämförelsen med en sällskapsresa med buss. Man beställer en resa som går dit man vill, betalar den och stiger på bussen. Allt är frid och fröjd. Alla vill åt samma håll, ända tills chauffören får för sig att köra åt höger istället för vänster, kanske helt och hållet beroende på att det är enklare. De som sitter längst fram i bussen tycker också att det är behagligast. Chauffören hyllas som klok och full av initiativkraft och blir alltmer populär eftersom det ligger bättre fikaställen åt höger, dit vi inte skulle, än åt vänster, dit vi ju skulle eftersom det är där vårt resmål ligger. Vi som sitter längre bak i bussen inser att vi kommer längre och längre bort från målet för varje högersväng, men kan inget göra utom att antingen sitta kvar och mer och mer intala oss att det är skönast att sitta kvar i bussen även om vi kör åt fel håll eller att vid nästa fikapaus hoppa av bussen och ta oss vidare för egen maskin åt det håll vi känner är rätt. En del väljer alternativ A. Det valet underlättas av ett skönt eget säte (som chauffören har tilldelat) med hög komfort. Andra, sådana som jag, väljer alternativ B. Vi tycker liksom att det är meningslöst att åka åt fel håll hur komfortabel resan än är. Förresten får passagerare med en mentalitet som drar åt alternativ B-hållet aldrig något skönt säte att sitta på i alla fall annat än för en kort sekund tills chauffören insett sitt taktiska misstag. Ja-sägare är ju i alla lägen bekvämare än motsatsen.
Ja, så där är det även i politiken. Möjligheterna att göra något i bussen är små. Utanför kan man välja sin egen väg, och dessutom kan man tala fritt. Det är högt i tak och dörren har man redan passerat. Kanske är det svårt att förstå det här om man inte har upplevt det själv, och det har jag respekt för, men då finns det desto större anledning att tala om det så att det hörs. En bussresa kan nämligen te sig helt annorlunda från utsidan än från insidan, och därmed absolut inte sagt att jag har något emot bussresor! Det krav jag ställer på dem är dock att de kör åt rätt håll, även om jag förstår att vissa omständigheter ibland kan leda till både omvägar och förseningar. Målet måste ändå vara gemensamt och klart uttryckt och från det ska man inte vika en tum även om det kan ta tid att nå dit. Man ska göra så gott man kan. Det är faktiskt inte för mycket begärt.
Att vi sedan har både yttrandefrihet och föreningsrätt i Sverige är jag mycket tacksam för, liksom att de gäller för alla, även för oss som stigit av den där bussen som går vidare åt fel håll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar