Minisemester i Blekinge

Så var vi då hemma i Kalmar igen efter ett par härliga dagar i Karlskrona, bara ett stenkast söderut egentligen men ändå en stad som man inte alls har bekantat sig särskilt mycket med. Man behöver inte åka långt för att hitta välbehövlig avkoppling och samtidigt få sig lite nya erfarenheter och kunskaper till livs! Det var soliga och varna dagar, men det var ju å andra sidan inget specifikt för Blekinge. Temperaturer på 30 grader och däröver har ju uppmätts på åtskilliga håll under helgen. Vi räddade oss undan hettan genom att åka på skärgårdstur två dagar i rad. Det behövdes! På sjön får man både luft och svalkande vindar samt en stor dos kulturhistoria.

Brändaholm

Vi bodde på Clarion Carlscrona på Skeppsbrokajen. Jag hade lite rabatt där som student, så vi passade på. Vad vi inte visste var dock att hotellet serverade både fika och middag och att det ingick i rumspriset. Sådant gillar smålänningar som jag och östgötar som goe liberalen ;-) Visserligen var det inte jättemycket som jag som vegetarian kunde äta, men det räckte till för att fylla middagsbehovet med råge. Varmrätterna, bestående av kycklig, pulled pork och chili con carne, lär dock ha smakat himmelskt, och även i övrigt var hotellet väl värt att rekommendera för alla som vill ta sig ett par dagar och nätter i en annan sommarstad än Kalmar. Att åka dit med tåg tur och retur kostade inte ens 350 kr för två vuxna och tar faktiskt inte längre tid än en timme och 15-20 minuter. Bekymmersfritt och bekvämt, samt HELT utan förseningar :-)

Igår kväll var vi på Restaurang Landbron och lyssnade på livemusik. Det tog ett tag att hitta dit, trots att det ligger så centralt som så gott som mitt på busstorget. Det är nämligen en anonym svart byggnad som man inte direkt lägger märke till (kanske till stor del beroende på den mycket hovsamma uppskyltningen), och när websidor visar vägen till Blekinge museum och personalen som sålde biljetter till Skärgårdstrafiken bestämt hävdar att restaurangen ifråga ligger i ett av de nya vita byggnaderna i gästhamnen så blir man en aning förvirrad... Men vi hittade till slut, och det hade många Karlskronabor också gjort. Det var rejält fullsatt med folk på innergården denna ljumma sommarkväll och de lokala liveartisterna hade en tacksam publik. Om man nu bara kan marknadsföra sig lite bättre och se till att människor vet vart dom ska gå så kan detta bli ett framgångskoncept för annars ganska händelselösa söndagskvällar!

Rosenbom

Naturligtvis hälsade vi på Gubben Rosenbom utanför Amiralitetskyrkan. Det måste man ju bara göra när man är i Karlskrona. Min pappa gjorde delar av lumpen där, och under hela min uppväxt hade vi en miniatyr-Rosenbom som prydnad som han hade införskaffat där. Därför kan jag texten på hans skylt utantill, fortfarande. Rosenbom samlar årligen in 50-60 000 kr och det är kyrkan som ser till att pengarna fördelas till relevanta ändamål. Den figur vi nu ser är en kopia från 1950-talet. Originalfiguren, från 1700-talet, finns inne i kyrkan. Det intressanta är ju att Rosenbom, som i övrigt har funnits på riktigt, alltså har stått där i flera hundra år och tiggt pengar. Han är ju en sk fattigbössa. Han är en av Karlskronas stora turistattraktioner. Man lyfter på hans hatt och lägger ner pengar till behövande. Det anses hedervärt, MEN sitter det, något vi numera har blivit vana vid, människor av riktigt kött och blod utanför ICA och gör samma sak som träfiguren vid Amiralitetskyrkan så är det något vi ser som en styggelse. Människan är ett lustigt djur ibland, eller ofta kanske... Naturligtvis ska vi bekämpa fattigdomen, men det kan knappast betyda att vi ska bekämpa den fattige, oavsett ursprung. "Säll är den som låter sig vårda om den fattige" som Rosenbom citerar ur Psaltaren. Det är samma gärning man utför, trägubbe eller ej.

Väl hemma i Kalmar så råder friska vindar, lite regn har rensat upp luften och lägenheten håller på att vädras ut. Lössen på en av pelargonerna har vuxit till sig under helgen men har nu fått sig en dusch med såpvatten som jag hoppas ska skrämma ihjäl de flesta av dem. Man har det ganska gott även hemma. Överhuvudtaget så brukar jag göra samma reflektion varje gång jag har varit iväg: Det är så mycket viktigare att lägga energin på att ha en vardag som man trivs med än att satsa allt på "schemabrytande aktiviteter". Livet är ju inte de ynka semesterdagarna, det består ju till allra största delen av vardag! Vad gör vi egentligen med livet? Njuter vi av av huvuddelen (eller står vi åtminstone ut med den) eller är det bara russinen som är värdefulla?