Att fritt få diskutera vad som sker med våra gemensamma
angelägenheter är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. När vi i F!
ifrågasätter resultaten av decenniers jämställdhetsarbete och konstaterar att
det inte ännu har fått tillräckligt avtryck i kommunens styrdokument med stort
S, nämligen budgeten, så gör vi det utifrån en analys. Det har gjorts massor,
vilket vi också med glädje konstaterat, men var är de politiska
prioriteringarna? Exempelvis kan man undra varför de delade turerna i omsorgen blir
fler istället för färre och varför (kvinnliga) förskollärare anställs på deltid
och (manliga) tekniker på heltid? Vi misstänker vad svaret skulle bli.
Det gemensamma, alltså bland annat kommunen, är ingen
personlig privat verksamhet. Allt som händer där måste få debatteras. Det
handlar ju om förvaltning av allas tillgångar och uppdraget är att klokt och
öppet hushålla med dem. Vi kritiserar alltså ingen person. Vi kritiserar
resultat och strukturer, men kanske är det ibland svårt att förstå skillnaden när
man ser sig som ett med verksamheten. Det där med att hålla isär sak och person
har aldrig varit en väl utvecklad kompetens i politiska kretsar, och i Kalmar
går utvecklingen inom området tyvärr åt fel håll.
Det är sällan behovet av förnyelse i Kalmarpolitiken
framstår tydligare än vid läsningen av Dahls (V) insändarreplik. De
härskartekniker som där används av jämställdhetsansvarigt kommunalråd hör inte
hemma i demokratiska sammanhang, men brukas tyvärr ofta när de seriösa
argumenten tryter. Det fria samtalet måste tvärtom utvecklas och nya perspektiv
måste ta plats. Det är så vi bygger ett både hållbart och jämställt samhälle,
inte genom förlöjligande, undanhållande av information eller påförande av skuld
och skam.
Birgitta Axelsson Edström och Annika Roskvist Stahre
Feministiskt initiativ Kalmar län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar