En vecka sedan sist.... Ja, tiden flyger verkligen iväg under vissa perioder. Sedan sist har jag tenterat, läst, rest, tänkt, spelat, diskuterat, läst, sjungit, läst, lyssnat och läst. Om vartannat. Lite har jag sovit också, med betoning på lite. Det är mycket nu, som sagt, och tentan som skrevs igår var en stressig historia. Fyra timmars skrivtid och jag utnyttjade den fram tills nio minuter återstod. Då skrev jag sista ordet, snyggade till formatet och skickade in hela produkten i ogenomläst skick till universitetet. Mer kunde jag inte göra. Hoppas det duger. Ämnet var intressant: Evangeliernas Jesus och brevens Paulus (kristologi, eskatologi, jungfrufödsel, spänningen mellan konservativ och liberal teologi etc). Lite har jag nog lärt mig, eller rättare sagt, jag har lärt mig betydligt mer än vad man kan skriva ner under tre timmar och femtioen minuter.
Livet pågår ju på andra arenor också, hela tiden runt omkring. I morse möttes jag av nyheten om besinningslös automateld inne på en restaurang på Hisingen. Sådant skrämmer. Våldet kryper allt närmare, och vi verkar liksom inte fatta att det vi gör när vi bygger ett samhälle spelar roll. Det är ju exakt DET som spelar roll. När ska vi begripa att våld inte löser några problem utan bara skapar nya? Och att kränkningar och avsiktlig elakhet skapar negativ respons? Det spelar roll hur du och jag lever våra liv, kanske större roll än vi anar även utanför vår egen närmiljö.
Apropå det: Mamma har flyttat in på äldreboende och jag har inte hunnit hälsa på henne än, men idag ska det bli av. Tiden har helt enkelt inte funnits, men nu, ett par dagar efteråt så tänker jag se efter hur hon har det. Som tur är så vet jag att pappa gör allt han kan för att det ska fungera, men det känns ju bättre så klart om man kan hjälpas åt.
Kommunen här fortsätter att krumbukta sig om plan- och byggfrågor. Nu börjar det bli lite för pinsamt. När man inte som högt uppsatt och välarvoderad politiker kan ta EN enda debatt i EN enda fråga utan att förfalla till personangrepp så går skam på torra land. Jonas Löhnn (MP) riktar kritik mot det politiska ledarskapets arbetsmetoder och får tillbaka "Detsamma har jag hört om Jonas själv". Vad hände med svar av typen: "Den kritiken får Jonas stå för. Jag håller inte med."? En pensionerad stadsarkitekt som efterlyser att man följer gällande regelverk får tillbaka "Det borde inte anstå en man som
NN. Framförallt inte när man likt präster och
professorer titulerar sig själv emeritus." Man bara suckar... Nivå, någon? Väx upp från sandlådan! Lär er att debattera sak och inte person! Kan man inte skilja på de sakerna, vilka hör till kapitel 1 A i handboken "Att bli vuxen", så är det omtenta som gäller. På grundkursen.
Konstmuseet i Kalmar har under de senaste veckorna bytt chef under så tumultartade former att det blev en riksnyhet. Information riktad till oss medlemmar i konstföreningen kom i tisdags kväll, men då hade vi ju redan under lång tid kunnat följa processen via media. Jag vet för lite för att säga såväl A som B, så jag är tyst om det jag inte vet. Men tänker en massa gör jag ju.
Nej, nu är det hög tid att ta itu med dagen. Livet är inte oändligt, det har vi också fått lära oss under de senaste veckorna. Det kan ta slut snabbare än man tror. Därför är det viktigt att ta vara på den tid man har. Ibland är den bästa strategin att ta det lugnt. Jag borde nog lära mig det, och låta framtiden vila i Den högstes händer. Det känns ju tryggast så. Ibland får man helt enkelt låta kompetensnivån bestämma var frågor ska avgöras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar