Nytt val den 22 mars är utlyst. Regeringskrisen är mycket djup. Landet måste ju styras, men det visade sig vara en hårdare nöt att knäcka än vad som alltså kunde förutsägas. Det är ändå detta enkla faktum som allt gäller: Landet måste styras.
Regeringen Löfven är alltför svag. En regering MÅSTE vara säker på att ha majoritet för sina förslag i riksdagen, om än inte alla frågor men i vart fall de viktigaste. Dit hör absolut statsbudgeten. Det misslyckades man nu med redan första gången. Det måste vara en mycket pinsam missbedömning, men samtidigt inte helt oförutsägbar. Det räcker inte att peka på forna segrar och mångårig regeringserfarenhet, man måste ta hänsyn till nutida förhållanden också. Det gjorde inte S. Man bildade regering med MP och hoppades på välvilja. Någon sådan gick dock inte att befalla fram. Det krävs två för tango som bekant, men ingen av sidorna verkade fatta det.
Att man hängde av Vänsterpartiet redan från början var ett strategiskt val som utgjorde det första steget i rörelsen i riktningen "blocköverskridande samarbete". Det var så klart en nödvändig åtgärd, men det räckte ju inte med steg ett. Steg två togs ju aldrig. Misstaget var förstås att ändå komma överens om budgeten med V istället för med några av partierna i den borgerliga alliansen. Nu menar jag inte innehållsligt förstås. Jag är helt övertygad om att en budget som V är med och påverkar är bättre än en som FP eller C är med och styr, men problemet är ju att en sådan budget inte vinner stöd i riksdagen, och det måste man ha om man ska regera. Därför måste underlaget breddas, och det måste ske högerut i det politiska landskap som har ritats i vårt svenska parlament. Landet måste ju styras.
Utvecklingen med ett extraval är helt oundviklig. Alternativet "alliansregering med stöd av SD" finns inte. Därvidlag gör Stefan Löfven helt rätt i att ta till denna extraordinära åtgärd. Att riskera ett läge där alliansen knyter sig samman med rasisterna är omöjligt. Alternativet att de inte gör det finns ju inte sedan SD har meddelat att de tänker fälla en alliansregering också inte migrationspolitiken stramas åt. Sverige består inte av en majoritet rasister, och då ska vi inte låta en regering med den agendan styra Sverige heller.
Jag tänker INTE klistra etiketten "rasist" på den borgerliga alliansen. Jag är trött på etikettklistrande sedan mina dryga 20 år inom Vänsterpartiet. Att ge igen med samma mynt ger ingen som helst tillfredsställelse utan är bara kontraproduktivt, energikrävande, dumt och elakt. Problemet är ju inte att det finns för få rasister i riksdagen. Problemet är att det finns för många, och varför ska vi då låtsas som om de är ännu fler? De som finns där både räcker och blir över, som man brukar säga när man istället helst av allt vill säga att de inte skulle finnas där alls. Demokratiska partier och deras företrädare ska dock respekteras för vad de är och inte solkas ner med begrepp som de inte gjort sig förtjänta av. Det gäller V men även övriga.
Nu är det dock dags att bryta blockpolitiken. Någon annan lösning finns inte. Landet måste styras, och då måste gamla band som låser in och stänger ute brytas så att nya konstruktiva lösningar kan skapas. Jag hoppas förstås på en inbrytning i riksdagen för Feministiskt initiativ som en ny agent som inte har den traditionella kopplingen till höger-vänsterskalan, men oavsett hur det går med den ambitionen så måste landet styras, och det får INTE ske med hjälp av rasistisk politik. I den uppgiften har alla demokratiska krafter ett ansvar, inte minst de röstberättigade som i septembervalet 2014 stannade på soffan.
Gå och rösta! Säg din mening! Ge Sverige en framtid! Och ni partier som när resultatet är räknat har fått platser i riksdagen: Se till att hitta en lösning som är hållbar nu och framöver! Politikerförakt har vi redan nog av. Stig upp ur sandlådan, se på varann med välvilliga ögon och ge er själva en chans att leva upp till det förtroende som folket ger er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar