Dig och mig här och nu och i framtiden

Idag är det den 9 november, den dag då vi alldeles särskilt minns Kristallnatten 1938. Det var de timmar som utgjorde kulmen på novemberpogromerna i Tyskland. Tusentals affärer och hus med anknytning till judar vandaliserades, synagogor brändes ned och över 1000 människor dog i kravallerna. Historierevisionister med rymligt samvete försöker framställa detta som en rättmätig attack på en konspirerande judendom och som en rimlig hämnd efter ett mord på en tysk som en ung judisk man utförde på den tyska ambassaden i Paris. Motivet till mordet är okänt. Inte nog med kravallerna och lidandet, judarna ålades efteråt att betala böter för nattens händelser. Så fungerar dubbelbestraffning i perverterad form.

Idag är det viktigare än på länge att vi minns förtrycket, ondskan, rädslan och lögnerna. Idag, när landets tredje största parti heter Sverigedemokraterna, ett parti med stövlarna djupt ner i den smutsbruna myllan, så MÅSTE vi hantera den här bildningsutmaningen. Vi vill inte uppleva detta igen, men vi gör det ju redan delvis. Människor ställs mot människor, konspirationsteorier och misstänksamhet sprids, generaliseringar som inte har någon grund i verkligheten görs och vi vänjer oss alltmer vid att tänka i termer av "vi och dom". Det är i det här läget vi måste påminna oss om att katastrofen lurar bakom hörnet, inte beroende på någon annans agerande utan beroende på vårt eget.


Dagens datum är inte bara inskrivet i historieböckerna på grund av Kristallnatten. Det var också idag, fast för 25 år sedan, som Berlinmuren föll. År av förtryck, ofrihet och stängda gränser fick ett avslut. Den östeuropeiska kommunismen havererade till slut även i öppen dager och i full offentlighet. Det är också en dag att minnas, liksom historien om vad som ledde dit. Vi bör också lära oss en del om vad som hände efteråt. Det jag har lärt mig, i många avseenden the hard way, är flera saker. Förs och främst, demokrati måste erövras och utvecklas hela tiden. Den är inget vi så att säga har naturligt inom oss. Den är ett förhållningssätt som ständigt utmanas. Jag har också lärt mig att det kan vara långt mellan ideologi och verklighet och att  människans allra sämsta sidor kan utnyttjas i ett spel som på ytan kan kallas rättvisa och folkstyre. Usch ja, och inte ens 2014 har sådana avarter försvunnit.

Nej, vi lever inte i den bästa av världar. Vi gör inte heller så gott vi kan för att nå dit. Vi inte bara misslyckas, vi väljer helt enkelt fel vägar. Men, och det är viktigt, vi får ändå inte fortsätta försöka. Ondskan måste stöta på motstånd. Det måste finnas alternativ som är bättre än kapitulation, och sådana finns, men de kommer inte att vinna striden om vi inte kämpar. Det är nämligen dig och mig det handlar om, dig och mig här och nu och i framtiden. Jag menar alltså inte bara på årsdagen av murens fall och av Kristallnatten, utan varje dag.