lördag, november 15, 2014

Det är i Kalmar det händer...

I Kalmar händer det! Alltså, tja, åtminstone ibland...

Vi har en gammal och ganska infekterad fråga i kommunen. Den handlar om Folkets Park, en anläggning som har sett betydligt ljusare dagar än den gör just nu och då tänker jag inte enbart på höstvädret som detta år känns gråare än någonsin tidigare. Jag menar forna tider då parken fylldes av evenemang, danser, kulturarrangemang och andra sammankomster. Det var länge sedan. Idag är husen på området en ganska sorglig syn. Flera av de gamla byggnaderna är kulturminnesmärkta och får inte rivas, men själva huvudbyggnaden, som är dragig och otät och förmodligen en energiförsäljares våta dröm, dock även oerhört nedsliten med läckande toaletter och söndervridna vattenkranar, kan man göra vad man vill med. Så har läget varit sedan länge. Nu när Monokrom flyttar sin verksamhet därifrån försvinner den sista delen av kontinuerlig verksamhet. Att köra runt anläggningen på auktioner och på att vi i Vox Communis tillsammans med Badrumskören och Världens Barn-kommittén gör Höstmys en kväll om året när vädret är som mest trist går naturligtvis inte. Det handlar om ett sedan länge oerhört eftersatt underhåll och en fastighetsägare som inte har tagit sitt ansvar (och då menar jag alltså INTE Kalmar kommun i första hand som ju varit ägare de senaste åren) som har gjort att efterfrågan på lokalen har dippat. En dag så kostar det helt enkelt astronomiska summor att reparera. Ingen verkar vara villig att åta sig det i dagsläget, men visst är det tråkigt.

Pensionärsorganisationer har riktat sin ilska mot kommunen som liksom brukligt är har fått stå med hundhuvudet trots att problemet inte har varit kommunalt utan i högsta grad partianknutet. Jag fick som ordförande i kultur- och fritidsnämnden och representerande Vänsterpartiet ta emot en massa skäll från gamla sossar som egentligen borde skällt på sina egna. En högst märklig situation det där, men det är klart att det är DERAS historia som läggs i graven, och det är DERAS pensionärsdanser som var hotade. Någonstans var de ju tvungna att få säga sin mening, så jag lyssnade och tog emot. Inom S var det nog helt enkelt inte aktuellt, åtminstone inte sedan 2006. Men, det har funnits idéer. En var att göra om hela parken till kulturcentrum. I ärlighetens namn, det var väl i första hand ett sätt att rädda ansiktet på och gynna den organisation som ägde fastigheten. Idén förkastades ganska snabbt. Andra förslag har kommit och gått. Ett av de senaste presenterades i valrörelsen av S som menade att det skulle byggas äldreboende där. Men nu tog det faktiskt lite fart i den annars lite avsomnade debatten!

Nu har fyra privatpersoner gått in i ärendet och vill att Folkets Park byggnadsminnesmärks. De har skrivit brev till Länsstyrelsen och hänvisar till en bedömning av området som Kalmar läns museum har gjort. Museet skriver där att Folkets Park är "ett av de tydligaste spåren efter en av Sveriges mest betydelsefulla och inflytelserika folkrörelser, arbetarrörelsen".

Åtminstone två av brevundertecknarna är aktiva politiker för Folkpartiet Liberalerna. Här går alltså FP in och strider för arbetarrörelsens kulturhistoria MOT den politiska majoriteten i Kalmars stadshus som styrs av Socialdemokraterna som ju har begreppet "arbetareparti" i sin partibeteckning. Åtminstone står det så på valsedlarna vid de allmänna valen (men det kanske mest beror på att man då hamnar längst fram i valsedelshållarna där valsedlarna brukar ställas i bokstavsordning?).

Hur som helst, det är i Kalmar det händer spännande saker. Att arbetarrörelsen ändrar fokus och försöker ömsa skinn, i den mån arbetarrörelsen överhuvudtaget finns inom S, är nog tämligen ofta förekommande. Jag tror dock inte att räddande riddare i skinande liberal rustning, med uppdraget att skydda arbetarrörelsens heder, hör till vanligheterna.

Inga kommentarer: