fredag, september 26, 2014

Det enda som bär

"Och livet går vidare, utan att hejdas. Livet är alltid på väg."

Ja, så är det ju. Dagar kommer och dagar går, veckor blir till år och åren läggs på hög. Eller? Gör vi något av åren? Jag menar inte i betydelsen "fyller dem med aktivitet" för det händer ju på något sätt automatiskt och vi bestämmer ju inte allt på egen hand. Min fråga är en annan: Använder vi allt det som vi är med om? Och använder vi de erfarenheterna på något sätt för att förstå nutid och framtid och kanske i förlängningen för att påverka den del av framtiden vi faktiskt kan påverka?

Livet är inte enkelt. Vi behöver hjälp för att reda ut det, och det är i det närmaste livsnödvändigt att använda den erfarenhetsbank vi har för att klara utmaningen. Att stänga dörrarna till det förflutna kan vara en klok strategi när det förflutna lägger mörka skuggor över tillvaron, och ibland så bara måste man stänga till, men kanske inte för alltid. En dag, inte ens en vacker dag men en dag när man orkar, kan man glänta på dörren igen och ta vara på det som ändå är användbart i allt det svarta.

För det finns där. Jag lovar. Och det kan hjälpa till på vägen vidare, den vägen som livet går. Varje människa bär en historia, men vi ser ingen annans. Den enda vi kan se någorlunda komplett är vår egen, och inte ens den vågar vi alltid ta oss an, men vi måste ju. För vår egen skull och för framtidens, men också för de människors skull som står oss nära och som vill stå oss nära.

Så, använd speglar, men inte bara. Använd skalpell, men inte bara. Använd introspektion, men inte bara. Glöm inte att du är älskad, trots allt. Alltid. Det är det viktigaste och det enda som bär igenom en oviss framtid.


Inga kommentarer: