onsdag, september 03, 2014

Att möta världen...

Ja ja, så kom då dagen då jag var tvungen att säga sanningen. Jag har, som ni alla förstår, tröttnat på att ha en partibeteckning klistrad på mig, en partibeteckning som jag har burit med stolthet i över 20 år men som nu ger mig en fadd smak i munnen. Utvecklingen har sitt ursprung i problem lokalt och regionalt och inte nationellt, men bor man där man bor så måste man ju ta konsekvenserna av det och agera därefter.

Reaktionerna har inte uteblivit. Ett stort tack till SR Kalmar som behandlade mig med stor respekt igår i direktsändning. Ett stort tack till alla andra som har gett mig kramar och stöttat mig på andra sätt. Det var en i högsta grad blandad dag igår, både med gråt och skratt men framförallt med en märkbar känsla av befrielse som rörde vid mitt innersta. "Nu kan jag gå ut och möta världen" som Mikael Wiehe har skrivit, "för jag vet att du vet vem jag är."

Sedan har det ju kommit andra reaktioner också förstås. I ett kommentarsfält på en av tidningarna på webben skrev någon (kommentaren är numera borttagen men jag läste den i morse) att Vänsterpartiet tack och lov blev av med en person som manipulerat och intrigerat och som dessutom hade blivit utköpt. Det var därför jag inte fick stå på listorna i höstens val påstod hen (troligen han). Intrigmakeri och manipulation saknas i min kompetensportfölj. Det vet nog de flesta. Det är nog i själva verket DÄR skon klämmer. Och utköpt? Tja, partiföreningens ordförande vill få det att låta så också i dagens Östran. Sanningen är att jag sade upp mig skriftligen den 17 april 2013 med beskedet att jag skulle sluta senast den 1 oktober. Föreningens styrelse svarade med att säga upp mig den 17 juli, exakt tre månader efter att de själva hade krävt in ett papper från mig med min uppsägning. Jag hade "arbetsplikt" maj månad ut efter över tio års anställning. Självklart blev detta en lång tvist mellan mitt fackförbund och arbetarpartiet V i Kalmar (från riks hade jag stöd från mycket hög nivå). Tvisten avslutades med att fem personer inklusive kommunalrådet, kommundirektören och personalchefen mötte mitt ensamma fackliga ombud och meddelade att jag möjligen kunde få ut betald tid för intjänad semester. Allt detta kan verifieras genom dokumentation för den som skulle vara intresserad. Jag har lämnat det bakom mig, men jag vägrar att låta lögner spridas oemotsagda. Vad gäller listor i valet så blev jag placerad på riksdagslistan på typ plats 13 eller 14 av valkonferensen i höstas utan att vara informerad eller tillfrågad om det. När jag inte skrev på min kandidatförsäkran i våras så blev mitt namn struket.

Nuvarande landstingsrådet är ledsen och känner sig utpekad som haremsdam. Det beklagar jag förstås, men samtidigt vill jag säga att min värld inte cirklar kring henne. Om man inte lyfter blicken ibland och försöker skaffa sig andra perspektiv än sitt eget får man en begränsad verklighetsbild. Det finns ju så mycket mer att se! Och ledsen har jag också varit, kanske allra mest den vårmorgonen när en av lokaltidningarnas journalister ringde mig och läste högt ur en både privat och personlig mailkonversation som jag haft ett par månader tidigare med min närmaste "chef" om hur jag mådde. Naturligtvis frågade jag inte hur materialet hade nått tidningen. Det är olagligt att göra det. Däremot lärde jag mig att aldrig lita på människor som jag arbetade med. Inte ens den jag stod närmast kunde ju låta bli att lämna ut mig och mina tankar till, tja vem vet jag ju inte, men jag vet att alltihop nådde tidningen och resulterade i stora rubriker på löpsedlarna. Breven har knappast flugit med en oskyldig brevduva, eller hur? Och inte var det en oskyldig brevduva som ledde fyra partiföreträdare, samtliga med förnamn som börjar på L, upp till Barometerns redaktion för att förtala mig och framhålla sin egen och partiets förträfflighet strax därpå?

Men nu hoppas jag att det är över. Jag stänger dörren. Igår kväll startade vi upp Vox Communis för hösten. Så mycket kärlek och så mycket glädje! Vi var minst 87 glada sångare i övningslokalen när jag slutade räkna och vi hade det verkligen mysigt ihop. Det gäller att ta vara på de tillfällena! Det är sådana tillfällen som skänker livet meningsfullt innehåll, inte att gå omkring och vara bitter och sur på folk som inte kan och i vissa fall inte vill förstå hur saker hänger ihop. Det får vara deras eget problem.

Men ni alla läsare: Glöm inte att rösta i valet! Håll rasisterna borta från de beslutande församlingarna och ge rättvisan, kärleken, sanningen och medmänskligheten en chans! Vi som vill gott kan göra det tillsammans!

Inga kommentarer: