Idag skulle min morfar Gustav ha fyllt 109 år om han hade levt. Det gör han inte. Han gick ifrån oss på vårvintern för 22 år sedan efter ett långt liv. Kalmar AIK förlorade en stor supporter, en av stans mest utpräglade kalmardialekter försvann och jag förlorade en morfar som jag tillbringade mycket tid med när jag var liten. Jag var nämligen dagbarn hos mormor och morfar när mamma och pappa jobbade eller gick på utbildning. Jag hade det bra där.
 |
| Morfar och jag i träningstagen. |
Morfar, som var väldigt idrottsintresserad (och alltid hade ett litet leende på lut när Kalmar FF hade förlorat trots att han sa "de va ju synn"), tränade mig i gymnastik och jag tror att det är få ungar som tillbringar mer tid stående på huvudet eller på händerna än jag gjorde på den tiden. Han lärde mig att slå handvolter och gå ner i spagat samt inpräntade i mig hur viktigt det var med fysisk aktivitet. Själv var han utsliten i fotlederna efter åratal av fotbollsträning och många fler års arbete i stuveriet i hamnen. Han hade ständigt ont, men varje morgon gjorde han sitt träningsprogram där han mjukade upp lederna systematiskt och sedan var det rörelse på gång hela dagen. Det var inte förrän på slutet, då han hade ramlat och slagit av lårbenshalsen, som han fick ge upp sitt eget gående och fick lämna cykeln hemma. Det tog nog hårt.
Morfar var socialdemokrat av den gamla stammen. Det fanns helt enkelt inget annat alternativ. Socialdemokraterna hade rätt och högern hade fel. Ändå kunde han skilja på sak och person. Det fanns rötägg hos "sossiauldemokrautena" och det fanns herrar värda respekt hos "höögen". Det lärde jag mig. Jag fick med mig en hög med värderingar också, så det är nog inte så konstigt att jag blev socialist med tiden. Mormor trodde tidigt att jag skulle bli "politikare" (sagt med hennes sjungande ångermanländska). Hon fick rätt, men jag tror inte att vare sig hon eller morfar lätt hade kunnat smälta att jag gick med i "kommunisterna" för dom var ju inte "demokraute utan ville göa rrevolution med våld ju". Fast det har jag aldrig velat, men visst sitter stämpeln kvar på partiet fortfarande. Och, med facit i hand, det är svårt att lära gamla hundar att sitta även i det här avseendet och i den miljön.
Hur som helst, GRATTIS MORFAR! Jag håller koll på Kalmar AIK åt dig. Dom leder serien med sju poäng nu när sommaruppehållet har kommit. Jag tror faktiskt på avancemang, och den dagen så lovar jag att fira med dig! Idag är det alldeles för varmt att ta sig till kyrkogården....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar