Utan hopp kan ingen människa leva

Jag hoppas verkligen att jag kan ta sommarlov nu. Sista tentan var i torsdags och det var en saftig historia må jag säga. Å andra sidan är det ju inte optimalt att genomföra en EU-valrörelse på egen hand samtidigt som man studerar, men så där kan livet bli ibland. I höstas var det kyrkoval, och under den valrörelsen studerade jag också, men den gången var tentan nästan två månader bort när valdagen inträffade. Nu handlade det om elva dagar... och det var komplicerade resonemang som fördes i den här kursen i förhållande till höstens första kurs som enbart hade historiskt fokus. Nu handlade det om religion och samhälle, och mellan kl 10 och 18 i torsdags skulle jag som examination avhandla begreppet sekularisering och några av dess troliga orsaker, redogöra för religiösa aktörers roll i den globala demokratiseringsprocessen samt diskutera konflikten i Mellanöstern med fokus på Israel, Palestina och USA. Jodå, jag lämnade in svaren med en uttröttad hjärna och en fastande mage vid 15-tiden... Och nu hoppas jag på tur och på sommarlov. Ja, jag hoppas....

Sommaren har kommit. Idag har jag bara slappat och unnat mig att vara ute i gräset en stund med en härlig sommardeckare och på mitt eget vis tackat Gud för Den helige ande som finns här bland oss när det känns lite ensamt. Enligt schema skulle jag har spelat orgel i Vasakyrkan (det brukar jag göra på pingstdagen) men ingen hörde av sig så jag blev ofrivilligt ledig. Det kanske var precis det jag behövde, en morgon då solens strålar letar sig in genom det gläntande sovrumsfönstret och man inte behöver vakna till en skrällande väckarklocka... Att grannen längst ner sedan började spola hela uteplatsen med vatten plus torka den med någon form av "altan-fön" störde inte min sovmorgon. Han hade i varje fall vett att vänta till elvatiden :-)

Emmy Knubbis 20 augusti 1989

Och så svämmar nyhetsrapporteringen över av bilder och referat från lilla Leonores dop på Drottningholm... Jag drar mig till minnes min dotters dop i trädgården vid mina föräldrars sommarstuga. Ja, hon döptes alltså också hemma hos mormor och morfar, men det var inte direkt ett slott utan en rödmålad trästuga, men min pappa har byggt den helt på egen hand. Det kan inte Madeleine säga om sin far och Drottningholm ;-) Nåväl, ett välkomnande av en ny liten person in i Guds familj är en festhögtid oavsett vem det är. Där är vi nämligen alla lika, oavsett var dopet sker och under vilka  omständigheter man lever här i världen, men nog är det hög tid att vi i en modern demokrati befriar kungahuset från bojorna???

Gud har en famn, en stor stor famn
och där han sluter in
vart barn som döps i Jesu namn.
Han säger: Du är min.
(Psalm 381 i Svenska Psalmboken från 1986, text: Sam Perman)

I morgon är det ny arbetsvecka. Sommarlovet gäller ju bara studierna och det ständiga "borde läsa"-oket som har hängt runt halsen sedan i höstas (men jag ångrar inte en enda läst bok, avlyssnad föreläsning eller skriven uppgift för jag har lärt mig så otroligt mycket spännande saker!). En hel del möten finns kvar i almanackan innan jag kan ta ledigt på riktigt, men det ska bli riktigt skönt att kunna fokusera på en sak i taget igen. Jag ber till Gud inför framtiden också. Kanske finns det en plats i Guds plan för mig också, nånstans i varje fall, där jag kan göra lite nytta? Jag hoppas.... för utan hopp kan ingen människa leva.