Min mamma har nu fyllt 81 år. Vi har firat henne med middag hemma hos mor och far, och jag hoppas att hon uppskattade det. Hon är trött nu, min lilla mamma. Det är inte lätt att bli gammal och svag, men vi är på väg dit allihop om inte något oförutsett inträffar. Vi får helt enkelt bereda oss på att man en dag inte vaknar med spring i benen mer och med en himla massa visioner om att förändra världen till det bättre. En dag kan det vara en utmaning att överhuvudtaget stiga upp, och då får man leva med det också.
Men nu är det nu, och det är idag vi lever. Det enda vi kan göra är att leva i den nutid som är. Det är viktigt att komma ihåg: Inte leva i morgon eller igår, utan NU, och ibland kan det allra bästa sättet att tillbringa NUET är att sätta sig ner och låta tiden komma till en. Annars kan den rusa ifrån en.
Jag tänkte mycket på det där jag satt i kyrkbänken idag. Är det där vi ska sitta nu? När sommaren visar sig från sin allra vackraste sida, ska vi sitta innanför kyrkans väggar i nästan två timmar? Ja, det kanske vi ska, även om det var en aning för länge för min del just idag när vi skulle hinna kombinera födelsedagsfirande med lunch och hemtjänstens/mammas tider. Vi kanske ska sitta där och hämta ny kraft från en levande Gud, tacka för allt han har gjort för oss, låta tårarna rinna nerför kinderna som de gjorde på mig idag när vi sjöng "när svårigheter omger mig så är jag ändå trygg hos dig för jag vet att du aldrig lämnar mig" och lämna av oss synder, skuld och skam vid korsets fot. Det kanske är sådan påfyllning vi behöver för att kunna leva i vardagen och sprida evangeliet till alla folk och länder, eller åtminstone där vi befinner oss. Då krävs som sagt kraft, men också självförtroende, självkänsla, en förtröstan på att man duger och en förvissning om att man har tillgång till de resurser som krävs. Kort sagt: En vetskap om att Gud älskar mig precis som jag är och inte som jag borde vara. Det måste vi kunna få känna i kyrkan. Vart annars skulle vi gå?
Och det där med "nuet".... Det ska vi vara varsamma med, både vårt eget och andras. En dag ser inte nuet ut som det gör just nu, men fram till dess ska vi leva i det nu vi har. Det tänkte jag på, just idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar