Låt oss agera!

"Låt oss be. Gud är större."

Orden var Antje Jackeléns första ord som ärkebiskop när hon formellt och högtidligen blev välkomnad in i ämbetet igår. Sverige har fått sin första kvinnliga ärkebiskop. Svenska kyrkan gick långt före politiken när det gäller att välja en kvinna till den högsta posten. Det kan mana till eftertanke. Kyrkan är väl ändå ansedd att vara galet patriarkal? Och mossig? Och gubbig? För att inte säga nästan kriminellt reaktionär och ett folkens opium? Men man gick först, långt före partipolitiken.

I politiken går det nämligen alldeles för sakta. Idag skulle vi anta ett nytt jämställdhetsprogram i Kalmar kommun, eller åtminstone ett reviderat sådant. Det är ett dokument som är nödvändigt inför framtiden. Kalmar kommun har jobbat mycket med jämställdhet, men där finns mycket kvar att göra. Det har gått för långsamt och vi har inte kommit speciellt långt i jämförelse med hur det BORDE se ut. Skrämmande nog så har Kalmar ändå kommit betydligt längre än många andra i Sverige, men vi måste göra mer!

Idag kom det fram en hel del synpunkter på programmet. Det skulle suddas ut, bli mer otydligt, bredda fokus från orättvisor mot kvinnor till orättvisor i största allmänhet och det skulle kastreras i meningen att kommunen inte skulle påverka människors vardag. Ja, i KDs värld så känner jag verkligen att jag inte alls hör hemma. Oförmågan att hålla isär det individuella och det strukturella blev nästan lite pinsamt tydlig, men det får stå för dem. Jag för min del ser problemen och ser att vi måste agera på bred front för att lösa dem. Så länge kvinnors frihet blir beskuren så finns det saker att göra, och då måste politiken göra sitt. Ett sätt bland många är att följa en strategi, och att tro på den.

 

Problemet är inte jämställdhetsprogrammet, det är att verkligheten ser ut som den gör. Det går för sakta, och vi i politiken har ett stort ansvar för det. Jag är inte nöjd. Jag är inte ens stolt. Jag är missnöjd och skäms över att vi inte har kommit längre TROTS att vi har all möjlig expertis att tillgå i tjänstemannaleden. Det visar det här programmet. Utan kvalificerade tjänstemän som kan sin sak hade detta inte kunnat produceras. Tack Ann-Sofie med flera!

Men hur ska politikerna i fullmäktige kunna kräva att kommunens anställda ska agera enligt programmet om man inte gör det själv? Det räcker ju inte att stå i fullmäktige eller någon annanstans och upprepa "vi är bäst på jämställdhet". Hur ser det ut om politiken, som ju är den som bestämmer, anser att andra ska göra på ett sätt men inte agerar så själv i praktiken? Kan man i Kalmars beslutande församling ställa sig framför spegeln och säga "vi har gjort ALLT vi har kunnat"? Ja, det är frågan.

Att anta ett program är ju en sak. Det är nu gjort. Den verkliga utmaningen kommer ju när programmet ska genomföras, och det är något som kommande ledamöter får ta på sig att göra. Jag lämnar ju församlingen men kommer nog sjutton att agera blåslampa när jag ser att det går åt fel håll. Ja, jag säger NÄR. Jag vet nämligen av erfarenhet, mångårig sådan, att det är svårt att lära gamla hundar att sitta.

Jag ska inte citera ärkebiskopen igen. Jag säger istället:  

Låt oss agera. Män och kvinnor är lika mycket värda.