Sedan senast har både Uruguay, Portugal och Ryssland åkt ur fotbolls-VM, jag har varit på mitt första skivsläppsparty och jag har blivit plastmormor till en liten Cornelis. Honom ska vi förresten få träffa idag för allra första gången. Det ska bli mysigt! Han är, åtminstone av en del foton att döma, en miniatyrkopia av sin morfar. He he ;-)
Snart väntar Almedalen. Vi åker mot slutet av veckan, och tyvärr missar jag då flera intressanta scenkonstseminarier eftersom de av oklar anledning (troligen av ekonomiska skäl) ligger koncentrerat under de första dagarna. Vi får väl se vilka godbitar jag kan plocka ut när jag väl är där. Klart är i varje fall att jag hinner lyssna på statsminister Reinfeldt, partiordförande Sjöstedt och utbildningsminister Björklund när de håller sina huvudtal från stora scenen. Om jag nu ska tillåta mig att vara en smula profetisk så TROR jag att det blir en del igenkännanden, en del frustration, en del adrenalinrusningar och en del instämmanden för min egen del. Jag känner nämligen mig själv ganska bra vid det här laget, och när omvärlden förändras så skiftar ju även mina lojaliteter. Så blir det när man har vunnit tillbaka sin frihet.
Som förberedelse har jag nu gjort två olika valkompassser. I båda hamnar Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ i den absoluta toppen, på i stort sett samma poängtal. Det är således hugget som stucket i det loppet. Det är ju tur att man har tre olika val att göra i höst. I två av dem vet jag precis hur jag ska rösta. Det tredje kanske kan avgöras nu i Almedalen, vem vet?
Rasisterna försöker göra framstötar även i Almedalen. Sådant mår jag illa av, men jag känner mig samtidigt kluven inför aktionerna som genomförs med anledning av dräggets närvaro. Att kyrkorna ringer i klockorna och signalerar fara är fullkomligt lysande. Det ÄR fara å färde. Att man bedriver antirasistiskt arbete genom argumentation är också helt rätt. Det måste vi göra varje dag. Att markera mot varje förnedrande och smygförtryckande handling och kommentar är ett måste för varje ärlig demokrat. Polisens agerande, när de tillåter antidemokratiska aktioner genom att hänvisa till demokratiskt syftande lagrum, är förkastligt, och det står jag för sju dagar i veckan. Däremot vet jag inte till vilken nytta man genomför motaktioner som genererar övergrepp från samma polismyndighet, men jag kanske kan ändra mig den dag då jag inser motiven bakom. Att ge rasisterna och nazisterna en ny anledning att iklä sig offerkoftan genom att själv ta på sig en känns inte så där vansinnigt klyftigt. Men, alla aktioner som syftar till att förminska fascismens framgångsmöjligheter är självklart bra. Frågan är dock om alla når dit.
Nu ska vi ut i regnet och träffa en ny liten människa. Det ger hopp om framtiden!Allting som sker av kärlek har ju ett värde som varar, både i det stora och i det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar