onsdag, maj 14, 2014

Mission impossible...

Ja, idag är en sån där dag när man verkligen undrar om det är världen eller jag som är galen. De mest självklara slutsatserna dras inte och självreflektion verkar vara en total bristvara. Ta bara det här exemplet: Kravet: könsoperation

Ja, det här är ännu ett fall när normerna sätter hinder i vägen för förnuftet. Varför i hela världen kan inte kvinnor få vara som de är? Och rent logiskt, om man nu tycker att det är OK att skära i friska kvinnokroppar bara för att de inte håller måttet som de rent naturligt är, hur kan en könsoperation där yttre delar skärs bort råda bot på en "manlig nivå av testosteron"? Och, eftersom det är själva "nyttan" av testosteronet man ska få bort, används delar av klitoris specifikt i själva idrottsutövandet? Jo jo, visst finns det exempel på att män använder fel huvud att tänka med då och då och just den delen kan ibland (för inte är det alltid?) upplevas som mer värdefull än både hjärta och hjärna, men den här kvinnliga motsvarigheten och just på idrottsområdet har jag faktiskt aldrig reflekterat över.

Nej, till syvende och sist så handlar det om normväldet, om ett samhälle som sätter gränserna för hur man ska vara för att vara godkänd, och där drabbas som vanligt kvinnor allra hårdast. En kvinna får nämligen inte prestera som en hel karl, men ändå är det just det kravet som ställs i de flesta sammanhang där kvinnor är uppe och nosar på de inflytelserika och omtalade nivåerna. Traditionellt kvinnliga egenskaper ses dessutom som en brist om män råkar uppvisa tecken på att ha dem. Det här gör mig inte galen, det gör mig vred på riktigt!

Jag hade för ett par år sedan förmånen att lyssna på förre kulturministern, den kloke Bengt Göransson (S) när han talade på temat "Förbannad är jag ganska ofta". Det är jag med, även om språkbruket inte är riktigt naturligt för mig. Han avslutade dock med att den heliga vreden ska sparas till de tillfällen då den är befogad. Det här är ett sådant tillfälle.

Sluta upp med förtrycket av kvinnor! Låt var och en få vara som den är, oavsett kön! Skär inte i friskt kött och riskera inte men för livet för de kvinnor som ställs inför omöjliga val! 

Fast egentligen så handlar det ju om rädsla, helt enkelt om att man inte vågar hantera det som inte "ser ut som vanligt". Det handlar om en osäkerhet som istället för att skärskådas i ljuset förkläs i makt. Den drabbar kvinnor. Den beskär alla kvinnors frihet, utvecklingsmöjligheter och livsval.

Ska det vara ett "mission impossible" att vara sig själv som kvinna?

Inga kommentarer: