måndag, maj 26, 2014

Dagen efter

Det var den valrörelsen, det.... och den gick inte alls den väg jag önskade. Bruna framgångar överskuggar det som trots allt är glädjande, nämligen att Feministiskt initiativ knep ett mandat och att Vänsterpartiet ökade sitt väljarstöd sedan sist samt att valdeltagandet gick upp. S verkar vara nöjda med ett stöd på knappt var fjärde väljare, vilket i sig är ganska talande. Miljöpartiet har nått nya höjder, och där finns det skäl att jubla. Annars tycker jag att det blir patetiskt att försöka hitta ljuspunkter i ett valresultat som liknar rena rama katastrofen för människovärdet.

Som sagt, det räcker inte med en liten ökning av valdeltagandet. Hälften röstar, och den andra hälften verkar inte fatta att deras röster spelar roll. Sofflocket var svårt att lämna. Det fanns ju till och med partier, och nu tänker jag främst på Kommunistiska partiet som borde fatta bättre, som uppmanade till valbojkott! Av den halva av befolkningen som röstade så röstade var tionde på ett rasistiskt parti som bygger på rädsla för den främmande. Bland de sk "broderpartierna" i Europa (begreppet systerpartier är absolut inte relevant för partier som är uttalat antifeministiska och knappast broderpartier heller eftersom de utgår från att andra länders medborgare är fiende och inte vän) hittar vi Gyllene gryning i Grekland som får stöd av över 10% av befolkningen trots att hela ledningen är kriminell och sitter inne. Nationella fronten i Frankrike hoppas att Ebolaviruset ska lösa flyktingproblemet och får 25%. Vad är det för fel???? Visst, det handlar om behov av en enorm bildningskampanj, men det handlar också om något helt annat, nämligen om att etablerade partier har misslyckats grovt.

Det pratas "förnyelse". Där ligger ett stort fel, för det pratas nämligen. Bara. Nya moderaterna har förnyats, men deras politik ligger kvar. Igår tappade de historiskt mycket. Det pratas "feminism" och det feministiska mandatet gick till Fi, inte till ett etablerat feministiskt parti. Jag kan inte skuldbelägga Fi för deras framgångar. Gudrun Schyman har gjort ett strålande jobb och fångat upp ett behov som ingen annan kunde tillfredsställa. Så är det.

Nej, nu väntar en tid av självrannsakan. Det går inte bara att prata förnyelse. Det är inte förnyelse i den formen de etablerade partierna behöver. Det är att bygga nytt, på riktigt, med visioner, vilja och brinnande engagemang och MED folket. Var och en bör nog ta sig en funderare på vad det betyder, och handla därefter.

Det tänker jag göra.

Inga kommentarer: