torsdag, april 24, 2014

Om att lyssna och inte förminska

Jag hade förmånen att få lyssna på ett oerhört intressant samtal igår. Det handlade om hur ett mycket trasigt liv kan bli helt igen, om hur en traumatisk barndom ledde till destruktivitet men senare till en trygg identitet och hur vårt samhälle kan misslyckas med att ge alla barn en trygg uppväxt. Det var mörker, men också mycket ljus.

Det var gripande. Vid minglet efteråt hamnade jag dock i samtal där något helt annat var närvarande, nämligen försöken att förklara och urskulda de människor som hade gjort den här människan så vansinnigt ont. Ja, det finns alltid förklaringar. Det finns alltid orsaker till kränkningar, men hur viktiga gör vi dem egentligen? Oavsett varför så har en människa blivit skadad och grundligen kränkt, fråntagen sitt människovärde och hela framtiden höll på att gå om intet. Varför ska då förövarens skäl förklaras? Räcker det inte, när det är den utsatte som talar, att lyssna och ta in det perspektivet?

Nej, det verkar inte räcka. Precis som i fallet med otaliga kränkningar av kvinnor, det systematiska förtrycket av kvinnor, minoriteter eller med funktionsnedsättningar, så ska man FÖRSTÅ att den som kränker inte vill illa utan egentligen nog vill väl. Och jag är så vansinnigt trött på att höra det, så vansinnigt himla trött... Så jag säger stopp. NU.

Förminska inte människors upplevelser. Låt dem inte skämmas en gång till för att de vågar öppna munnen och berätta om övergrepp som de utsatts för. Som utsatt skäms man nog ändå. Det är ett psykologiskt trauma i sig och det är lätt att lägga skulden på sig själv. Låt oss inte döva våra egna dåliga samveten genom att trampa på utsatta ännu mer. Lyssna istället, och gör allt för att inte fler ska  utsättas. Det är svårt, det känns, man känner sig träffad, men det är den vägen vi måste gå.

Det finns inte en unge som ska behöva plågas, oavsett vad vuxenvärlden själv har blivit utsatt för. Så fokusera rätt. Det dåliga samvetet känns inte bättre av ännu en bortförklaring, men kanske av insikten att man för en gångs skull har gjort rätt och lyssnat.

Inga kommentarer: