När jag känner mig vara i hyfsad balans så drömmer jag. När jag inte är i balans så varken sover eller drömmer jag, och så var fallet för ett tag sedan när jag mådde pyton pga jobbet. Nu känns det bättre. Jag börjar komma ifatt mig. Det visar mina drömmar!
Natten till igår var spännande. Pierre och jag hade nämligen vunnit någon form av tävling, fler detaljer än så kring själva tävlingen minns jag inte. Priset var i alla fall biljetter till en föreställning, men vi visste inte vilken sorts föreställning, bara att vi skulle sitta längst fram i en salong i mörkorange fåtöljer och titta på en gigantisk skärm. Nåväl, ljuset släcktes och fram trädde bilden av själve Cliff Richard, lika fräsch som alltid. Jag tror att han sjöng "Wired for sound".
Aha, tänkte jag. Jag ska få uppleva en digitalsändning! Men icke, ett par minuter in i låten spräckte nämnde Richard skärmglaset och klev ut i salongen. DET var en rejäl vinst, tyckte jag. Då alltså. Lite pinsamt var det att försöka prata med denne mr Webb... Efter konserten blev vi hembjudna till två goda vänner som bjöd på hembakat bröd, bröd som de hade bakat i en mössa av tovad ull. De hade alltså använt mössan, som för övrigt var försedd med en lång spetsig spira som stod rakt upp, som bakform, tryckt ner degen där och gräddat. Brödet var utsökt! Det smakade varken kofta eller lämnade ullfibrer mellan tänderna. Jag vet att jag frågade efter receptet på det märkligt formade brödet. Tyvärr minns jag det inte.
På morgonen när jag vaknade var det gott med frukostmacka, det kan jag lova! Natten till idag har jag drömt om en av pastoratets präster och alla hennes sex syskon som var med och tittade på livehockey. Inte visste jag att det intresset var så stort i den familjen! Jag visste inte att hon hade sex syskon heller, men nu har jag träffat dem i varje fall. Undrar om hon har gjort det? ;-)
Drömmarna kan spela en ett spratt ibland, men de är ett tecken på att hjärnan och fantasin fungerar. Jag har dessutom förmånen att kunna komma ihåg dröminnehållet när jag vaknar. Livet blir lite mer spännande då, om man nu inte skulle tycka att den vakna tiden är så mycket att hänga i julgranen, men det tycker jag ju det också. Kanske är detta ett sätt att leva dubbelt så fort, att få uppleva dubbelt så mycket men ändå få sova den tid man behöver? ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar