måndag, mars 31, 2014

GÖR NÅT!

Nej, jag köper det inte, våldet som följer med idrotten. Det är ALDRIG motiverat.

Igår var vi i Malmö under en skön solig dag. Vi promenerade från Värnhem till centrum innan det var dags att sätta sig på tåget tillbaka till Småland och Kalmar. När vi hade passerat Gustaf Adolfs torg såg vi en liten ström av gul-och-vit-prydda människor, företrädesvis pojkar/män, korsa gatan från vänster. Det var Falkenbergssupportrar som precis klivit av bussen för att på plats beskåda det egna lagets allsvenska premiär borta mot storlaget MFF. Lite kaxighet skadar ju inte, tänkte jag. Att gå första matchen mot de regerande svenska mästarna och dessutom på bortaplan kan ju kräva lite mod utöver det vanliga före matchen. Man lär vara nedtagen på jorden ändå när slutsignalen går.

Precis när den tanken hade passerat smällde det, och du milde vad det smällde. Dessa gulvita stollar hade smällt en bomb, visserligen förmodligen enbart av knall-slaget (den omisskännliga doften av barndomens smatterband och knallpistoler lade sig över gågatan) men åndå tillräckligt stark för att orsaka rejäla hörselskador för den som befann sig i den absoluta närheten. Vi hade tack och lov några rader hus emellan oss och smällen, men marken gungade. Den gulvita skaran skingrades betänkligt efter skottet. Jag förstår dem. Hur ser det ut i skallen när man kommer på tanken att smälla på det viset?

Men, fotbollsvåldet var ju tyvärr inte slut med detta. En supporter fick sätta livet till i Helsingborg. Nyheten sände kalla kårar längs med ryggraden där vi satt på Öresundståget på väg hem i solen. Detta är inte idrott. Det är inte fotboll. Det är förlorade proportioner, misslyckad värdegrund, intellektuell oförmåga och mänskligt haveri. Det är sorg.

MEN, det är något som fotbollen måste ta itu med. Vad gör Svenska Fotbollförbundet nu? Är det någon som hör någon företrädare säga något? Det är tveklöst så att det är ett samhälleligt problem, visst. Vi har en kyla i samhället som gör att desperationen sprider sig från sfär till sfär, men faktum kvarstår: Hade det inte spelats allsvensk fotboll på Olympia igår så hade inte supportern blivit ihjälslagen där och då. Hade det inte spelats allsvensk fotboll i Malmö så hade inte folk från Falkenberg smällt en bomb i centrum. Så är det. Därför är det fotbollens sak att agera. Också.

Jag hoppas att man gör det. Jag hoppas att man för en gångs skull kan fatta sitt uppdrag, trots kostymerna och slipsarna man bär, nämligen: Vi ska inom förbundet verka för att fotbollen utvecklas på ett friskt sätt. Är det nåt som är konstigt? Det är dags nu, SvFF. Visa musklerna, de som jag hoppas finns i hjärnan och i hjärtat och inte bara i plånboken. Säg ifrån när i övrigt hyfsat intelligenta människor går över gränsen och förödmjukar andra fotbollsälskare bara för att man håller på olika lag. Man ska inte behöva bli omnämnd med orden "Kommunisten Birgitta Axelsson Edström stod i bortaklacken" bara för att man vill vara bland vänner. Föräldrar ska inte behöva hålla sina barn från fotbollsarenorna för att de riskeras att utsättas för direkt fara och skräckupplevelser. Man är inte skyldig till misshandel, dråp och mord för att man är omdömeslös och pratar en massa skit, men man deltar i en respektlös jargong som tillhör samma familj som den kultur som finns i de våldsamma supportergängen. Man är en del i dramat, om än enbart som statist i utkanten. Det är samma omdömeslöshet, samma pinsamma brist på insikt i idrottens värdegrund och samma respektlöshet gentemot andra, exakt det som idrotten ska jobba emot. Idrotten ska ju ge sportsligt beteende, friska attityder och verka för förbrödring genom schyssta tävlingar.

Vad är det för bild av fotbollen som ni, SvFF, vill att den uppväxande generationen ska få? Tycker ni inte att något har blivit snett? Är det rimligt att folk ska behöva vara rädda när fotbollens testosteronstinna alfahannar i form av de sk storlagen med följe kommer på besök för en match? Är det ok att bli omringad av supportrar från huvudstaden när man kör bil igenom centrum timmarna före avspark och får det tveksamma nöjet att känna knytnäveslagen i tak och på rutor medan ropen "AIK, AIK" skanderas? Och hur har ni tänkt att klubbarnas ekonomi, en ekonomi som i dagsläget behöver alla intäkter man kan få, ska komma på fötter om inte säkerheten kan garanteras? Signalen från plånboken brukar väl ändå nå fram?

Jag köper det inte. Jag köper inte alla undanflykter som går ut på att det är "samhällets, polisens, invandrarnas, de släpphänta morsornas, de frånvarande fädernas, de maktlösa lärarnas, dataspelens, cyklisternas, överklassens, moderaternas, sossarnas, missbrukarnas, kapitalisternas etc etc" fel. Det här måste fotbollen hantera ÄNDÅ. GÖR NÅT! Visa vad idrotten/fotbollen vill. Göm er inte bakom varandras välpressade byxben. Det är hög tid nu. Fotbollen är tok-offside. Blås av matchen, ta ett djupt andetag, syresätt hjärnan och agera med hjärtat! Annars har ni varken plånboken, publiken, funktionärerna eller utövarna kvar.

2 kommentarer:

Thore Berggren sa...

Tack, Birgitta, för att du förstår.

Det vi ser hända inom fotbollen är djupt tragiskt inte bara för dem själva, utan för oss alla i hela samhället.

Att så många politiker ändå har beröringsskräck med fenomenet och fortsätter att låtsas att vi betraktar en folkrörelse och inte ett kommersiellt särintresse gör det hela ännu värre.

Tack för att du är ett undantag.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Tack Thore!