Så har man då lämnat in sin första teologiuppgift. Passande nog så handlade den om kvinnors ställning i den kristna kyrkan från den första tiden till reformationen. När jag har fått den bedömd kan jag ju dela den här :-) Det var riktigt intressant att fördjupa sig i den frågan, och gissa om jag ser många paralleller till världen av idag? Vi har kommit en bit på väg, men vi har långt kvar att gå, mina systrar och bröder. Lååååångt kvar.
En intressant iakttagelse är att trots evangeliernas radikala budskap om allas lika värde, om Kristi försoning som gäller alla och om missionsbefallningen som riktades till ALLA oavsett kön så har kvinnor underordnats män under så gott som alla tider. Jesus själv behandlade inte kvinnor annorlunda än han behandlade män. Jag tror att det var FÖR revolutionärt för ett patriarkalt samhälle. Innehållet var FÖR radikalt. Det blev helt enkelt FÖR mycket. På det viset kom budskapet att förändras och anpassas till den rådande kulturen, och när tiden gick blev kyrkan, som ju skulle föra det glada budskapet vidare om kärlek, nåd, försoning och rättvisa, istället en institution som styrdes av en strikt manlig hierarki. Det radikala (kvinnor och män är lika värda) byttes till det konservativa (kvinnor är sämre än män) och kyrkan blev till och med en pådrivare för det konservativa. Och där står vi fortfarande. Tyvärr. Men, och det är ju det fina i den här ganska sorgliga kråksången, HÄR FINNS JU UPPDRAG ATT UTFÖRA!
Å andra sidan, kyrkan är inte den enda institution som har haft svårt med att leva som den lär. Hade våra politiska partier menat allvar med sin feminism hade vi inte stått där vi står. Här finns också massor att göra! Det är dags att gå från fina ord i stadgar och partiprogram till handling och inse att det inte räcker med att säga att man är feminist. Man måste leva som en sådan också.
Och det är därför jag är Ninjafeminist. Och kristen. Och socialist. Men sjutton vet om det finns nån plats för en sådan som jag? I Kalmarpolitiken verkar det vara sjutton så svårt i varje fall. Det är då för väl att det finns annat att ägna sig åt, fjärran från de små figurerna i herr Knutssons sagovärld. Jag ska bara hitta det :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar