En av Kalmars allra viktigaste framtidsfrågor rör universitetets utveckling. En universitetsstad har oerhörda fördelar framför en stad som saknar högre lärosäte, bland annat genom den tillströmning av nya människor som ett sådant medför. Nya människor, unga människor, välutbildade människor och livsnyfikna människor bidrar med välbehövlig input till en äldre och, inte helt ovanligt, lite stelnad småstadsstruktur. Sådant är bara nyttigt! Själva tillgången till högre utbildning på orten gör ju också att vi som redan bor här, våra ungdomar och vi själva som kanske också har lite utvecklingsambitioner kvar, har större möjligheter att göra det här i närheten. Men visst, det ställer en del förgivettagna sanningar på huvudet också. Sådant kan göra ont. Det kan ju till och med vara så att de riktigt goda idéerna inte längre bara föds hos höga herrar i maktens slutna rum. De kanske flödar fritt ute?!?
Just nu diskuteras inte så mycket Linnéuniversitetets utveckling sett till innehåll, kvalitet och kvantitet, utan mer till lokalisering. Lokalfrågan har stått högst på agendan i flera år, och det är nog bara att gilla läget där. Den frågan måste lösas, även om det finns många som tycker att det är att börja i fel ände. Det finns tillfällen då man helt enkelt får acceptera att dagordningen ser ut som den gör, det vet jag av egen erfarenhet från en lång rad tillställningar. Det är helt enkelt inte värt ansträngningen att försöka vända den rätt när man inte har makten över den. Resultatet blir tyvärr ofta idiotförklaring och utfrysning, och även om det inte knäcker en så är det i alla händelser riktigt otrevligt. Så, frågan om universitetets lokalisering måste alltså lösas typ nu. Den berör hela kommunen, och kanske till och med hela regionen. Den är viktig.
Som ordförande i Byteatern Kalmar Länsteater ser jag en annan verklighet än den som framskymtar på vita kommunala dokument. Jag ser hur samlokalisering mellan en levande bildningsverksamhet (som teater ju är) med en pågående hamnverksamhet på en relativt begränsad yta medför en hel del problem. Visst, de kanske går att lösa, men vi har levt med dem under riktigt lång tid utan att de har lösts mer än temporärt och då och då om ens det. Här finns en del erfarenhet att ta del och lära av. Jag säger inte att det går, men jag säger däremot att man inte ska sätta på sig skygglappar och låtsas som om svårigheterna inte finns.
Och det håller säkert författarna till dagens debattartikel med mig om, eller hur? För inte kan en så väl sammansatt grupp som åtta män och en kvinna, från höger till vänster, ha en hållning som inte täcker in alla perspektiven? Och kan det möjligen vara så att just den sammansättningen avslöjar något helt annat som vi kanske också borde sätta fokus på om vi ska kunna nå framgång i framtiden med ett Kalmar för alla???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar