Ett av dagens ärenden rörde ekonomin. Budgeten för innevarande år måste ju alltid följas, och vi har rapportering vid varje sammanträde. Nu på hösten, när man närmar sig årets slut, blir prognoserna säkrare och säkrare. Vi har det, för att uttrycka sig litotetiskt, knappt. Förvaltningen jobbar hårt med åtgärder. Vi siktar på nollresultat, men inser att det blir svårt. Kostnaderna har skjutit i höjden av olika skäl, och situationen som vi minns från förra året är avlägsen då vi fick ett ganska kraftigt plusresultat. En av orsakerna är satsningen på önskad sysselsättningsgrad. Att göra om en deltidsorganisation till en heltidsorganisation kostar resurser, resurser som måste skjutas till om vi ska kunna behålla våra anställda, säkra personalförsörjningen i framtiden och ha en frisk personalstyrka. Bland annat. Dessutom är det inte rättvist att kalla det en jämställdhetssatsning om den inte förses med en prislapp. Det är bara i sagornas värld som det går att trolla med knäna och koka soppa på en spik, och inte ens där om jag minns rätt. Gissa om jag önskar att vi kunde jobba med en sänkning av heltidsnormen istället??? DÅ snackar vi hållbar satsning.
Men, här är vi alltså inte eniga. Oppositionen ville, istället för att komma tillrätta med problemen och låta förvaltningen lägga tiden på att formulera tänkbara lösningar, göra en uppföljning kring frågan vad den trånga ekonomin betyder för personal och omsorgstagare (eller är det kunder de ska kallas?). Jag bara undrar vad det är för fel på alla de granskningar, uppföljningar och mätningar som redan idag görs av omsorgsverksamheten? Varför kan man inte använda dem? Och hur i all världen ska man nu lyckas spika ett kausalt samband mellan ekonomi och kvalitet på ett par månader innan året är slut SAMT komma tillrätta med obalansen? Tja, jag vet inte. Kausala samband går dessutom som bekant nästan aldrig att fastställa. Sedan är jag ganska kluven inför det där. Det är inte alltid hur STOR pengapåsen är som bestämmer kvalitet utan HUR den används. Självklart blir det lättare att jobba om man inte behöver tänka på ekonomi överhuvudtaget, men i en sådan sagovärld lever vi ju inte i det här avseendet heller. Vi lever inte i den bästa av världar, utan vi lever i den värld vi har.
Hur som helst, det är tydligt att man inte får replikera på innehållet i en protokollsanteckning ens utan att ifrågasätta rätten att lägga den vilket jag aldrig skulle göra. Tänk om vi kunde lära oss att lyssna lite bättre i de politiska rummen! Det är klart att vi måste kunna diskutera varandras uppfattningar! Det är ju därför vi är där! Rätten att ifrågasätta någons uttalande är lika mycket yttrandefrihet som att uttrycka sin mening. Att lära sig skilja på sak och person samt att öva bort Prinsessan på ärten-känsligheten är ganska goda idéer om man har fått ett politiskt förtroendeuppdrag. Det gör att man kan hantera sådant utan att kasta skit på varann. Jag skulle gärna efterlysa FLER diskussioner. Vi drunknar inte direkt i dem om man säger så.
Och så var det det där ärendet med LOV och Kalmarmodellen. Tja, det är ju lite trist, men..... "Vad var det jag sa?" Det handlar om valfrihetssystem helt i enlighet med den borgerliga regeringspolitiken, och de delar som S försökte föra in i en Kalmarmodell visade sig inte hålla sig inom lagens gränser. Det var ju inte direkt överraskande. Nu blir det alltså snart fritt fram för företag utan kollektivavtal och som skickar svenska skattepengar till skatteparadis att etablera sig i Kalmar och bedriva hemtjänstverksamhet för svårt sjuka äldre. Vinsten flyttar utomlands. Bye bye skattepengar! Tyvärr drabbar det dom som bäst behöver hjälpen och gynnar dom som redan har det gott. DET kan jag vara ledsen för. Mycket ledsen. För det betyder att vi inte gör det vi ska för att ta hand om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar