Bevingad trygghet i full frihet

Till dagens gudstjänst i Vasakyrkan fick jag som kantor välja psalmer fritt. Det händer inte ofta, så det gäller att välja med omsorg när man får chansen :-) Min absoluta favorit av psalmer, och en som jag helt säkert vill ska sjungas den dagen då jag flyttar hem, är nr 777 ur EFS gamla sångbok Sionstoner:

Herre, låt ingenting binda de vingar,
Vilka du en gång har givit åt mig!
Giv, att jag fri över jorden mig svingar,
Lever och sjunger allenast för dig!

Farorna lura förrädiskt på jorden;
Må jag då aldrig där söka min ro!
Är av Guds husfolk en medlem jag vorden,
Vill jag för evigt där hemma blott bo.

O, så håll vingarna fria, jag beder,
Stärk dem till flykt och förnim mitt begär:
Lös dem från allt, som vill tynga dem neder,
Herre, du känner ju bäst, vad det är.

(Lina Sandell-Berg, 1880)

Det är inte bara texten som är suverän, det är även en vacker melodi och så klart en av de psalmer som sjungs oerhört sällan då den inte längre platsar i psalmboken :-( Idag så sjöngs den i varje fall :-)  Vi lever i olika miljöer, bland olika människor och har olika uppdrag, men vi har fått vingar av Gud, vingar som vi kan använda var och en av oss. Det betyder inte att vi måste flyga på samma sätt och på samma ställen allihop, utan det finns uppgifter för oss alla både här och där. Idag fick vi vara med om att be för en familj som ska till Tanzania på missionsuppdrag. Dit flyger dom! Andra av oss jobbar i vård, omsorg eller skola, och där kan också vingarna komma till pass. Själv vet jag inte riktigt var jag ska vara just nu, men min bön är att mina vingar hålls fria så att även jag hittar ny livsluft att sjunga och flyga i.

Som avslutning valde jag Sv Ps 261:

Tack min Gud för vad som varit,
Tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
Tack för stund som inne är.
Tack för ljusa, varma vårar,
Tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
Tack för friden i mitt bröst.

Tack för vad du uppenbarat,
Tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat,
Tack för vad jag inte får.
Tack för livets hemligheter,
Tack för hjälp i nödens stund
Tack för nåd som ingen mäter,
Tack för blodets fridsförbund.

Tack för himmel blå i livet
Tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus, av dig givet,
Tack för mörkret likaså.
Tack för prövningar och strider,
Tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider,
Tack för hopp som slagit fel.

Tack för rosorna vid vägen,
Tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
Tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga,
Tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga,
Tack för allt i evighet!

(August Ludvig Storm)

Den psalmen belyser livets motsatser. Man tackar för positiva bönesvar, men också för alla de böner som inte har gett det resultat man önskade sig. Man tackar för det man förstår, men också för det man absolut inte begriper, för mörker och sol, för skratt och tårar. Mot slutet så får man möjlighet att tacka för striden och kampen också, det där som man brinner för och som många gånger håller en uppe om man är som jag, dessutom. Kort sagt, det här handlar om hela livet, och den helhet som alla plus och minus bildar. Vi ser inte allt och förstår ännu mindre, men vi har en Gud som leder oss på rätta vägar på sitt sätt och för sitt namns skull.

DET kallar jag trygghet. I evighet. Bevingad trygghet i full frihet.