Yippiiiee!

Så har man då klarat av vad jag hoppas är sommarens enda besök på Folktandvården. Det skulle ha avklarats redan måndagen efter midsommar, men då ställdes det in samma dag pga sjukdom. Idag gick det bättre :)

Men OK, det ÄR inte kul att gå dit, speciellt inte när jag vet att det är nästan ren tortyr att ta röntgenbilder med digital teknik. Inte heller de gamla plåtarna var behagliga att ha i munnen, men det brukade i alla fall fungera. Nu går det inte alls, i alla fall NÄSTAN inte alls. Stora spetsiga plastbitar som man dessutom ska bita i. Idag fick jag använda barnutrusningen, och då blir bilderna en aning för små, men det blev ju bilder i alla fall. Och tårarna sprutade medan den stackars Tina fick göra sprintrekord fem gånger ut och in genom dörren för att köra kameran.

Jag skäms lite för det där. Jag tycker att det är pinsamt att inte kunna utstå vad de allra flesta andra klarar av utan att kräkas upp veckans intagna meny :( Men det går helt enkelt inte, och det blir inte bättre med åren heller. Det blir värre.

Sedan var det dags att rensa gaddarna från sådant som inte ska vara där. Inte heller det är behagligt förrän efteråt. Den här gången lade apparaturen av mitt i processen. Visst kom det lite blixtar och dunder på besök utanför, men att det skulle slå ut salivsug och annat, det var ju bara löjligt. Jag trodde nog mer på min suggestiva förmåga. Kliniken, som säkert har känslor den också, var säkert på krigsstigen mot min hopplösa attityd.... Hur som helst, det gick att slutföra behandlingen ändå, i behaglig tystnad utan slurp-slurp-slurp men med en massa vattensköljningar på manuell väg. Lagom tills jag skulle gå kom funktionerna tillbaka. Vad jag förstod så var det varken mitt eller åskans fel. Det hade med klinikens sommarbemanning att göra. Utrustningen kan i lägen då alltför få behandlingsrum används gå in i viloläge av sig själv, och det var precis vad som hände. Kanske var den helt enkelt trött. På mig.

MEN, jag måste ändå ge Folktandvården i Berga Centrum en stor och varm eloge för det alltid så trevliga bemötandet, för god vård och behandling och för en personalstyrka som kan det där med att skapa en härlig stämning TROTS motvilliga patienter som undertecknad. Jag vill ALDRIG gå dit, men jag tycker ändå ALLTID att det är trevligt att träffa de underbara människorna där. En sådan arbetsplats skulle jag också vilja ha!

Apropå det, jag ändrade också mitt mobilnummer nu när jag var där så att påminnelser når mig i fortsättningen på min egen mobil. Det nya numret kommenterades som vanligt: "Så mycket sex (många sexor) det var....." varpå jag svarade, så ofta utan att tänka först "Ja, man får ju ta det man får". Man får ta det telefonnummer man får alltså. Menar jag. BARA det menade jag ;-)

Tandhygienistbesöket slutade således med skratt och leenden trots allt precis som vanligt, och ingen karies har jag heller. Yippiiiee!