fredag, maj 24, 2013

"Vad GÖR ni med kvinnorna i Kalmar?"

Nu kommer historierna till mig. De kommer från både väntade och oväntade håll, men innehåll och resultat är desamma. Kvinnor och män, från olika miljöer och sammanhang, berättar om hur det systematiska kränkandet av kvinnor pågår och har pågått i åtskilliga år. Men det är inte förrän nu, när jag har gått ut med beskedet att jag har fått nog av både det ena och det andra, som jag får ta del av dem. Det är nästan som om min berättelse, om än inte så tydligt berättad, fungerar som både dörr- och munöppnare för fler. Och OJ vad det bubblar där innanför dörrarna.

Om män som fäller skamliga förslag var som helst och som inte förstår att det är fullständigt idiotiskt. Om män som inte klarar av att debattera mot kvinnor utan att förnedra och misstänkliggöra dem. Om män som låser fast sig vid sina hierarkiska positioner så hårt att de inte drar sig för att sparka sönder andras engagemang och självkänsla bara för att rädda sin egen ställning. Om osäkra män som utövar härskartekniker såväl slentrianmässigt som selektivt bara för att de inte klarar sig med hederliga umgänges- och sammanträdesmetoder. Och historierna om kvinnor som låter sig utnyttjas i detta onda spel, på ytan ovetande men i det egna sinnet övertygade om att det är den enda överlevnadsstrategin som fungerar. Kampen för inflytande, för allas lika värde och för rättvisa kan man glömma bort. Nu är det det egna skinnet som gäller, och gärna möjligheten att få lite medhårssmekningar också. Det är rent bedrövligt. Det är inte EN miljö jag pratar om, det är MULTUM. Men det är inte ALLA sammanhang, och det är inte ALLA människor heller. Men många. FÖR många.

Frågan som en fd partiledare ställde för över tio år sedan: "Vad GÖR ni med kvinnorna i Kalmar?" har åtminstone för mig fått ett tydligt svar. Vi tystar dem. Och det är himla sorgligt.




1 kommentar:

ChristineH sa...

Det är fruktansvärt sorgligt o förskräckligt att det är så.
Det är varken jämlikt eller medmänskligt. Det är bara rent förkastligt o avskyvärt.
Jag har också sett det, tydligt...
Jag kan inte tycka synd om människor som är så svaga att det måste gå ut över andra, det är ett fegt beteende de håller på med och de som håller om ryggen är lika fega - oavsett kön!
Om sen insikten finns med eller ej, ja jag vet inte, men hur hårt kan man blunda? Och hur länge?