Det är då jag lever...

Jag har haft förmånen att få uppleva en härlig helg med solsken och underbart sällskap. Lagom av allt skulle man kunna säga, bortsett från de idrottsliga resultaten då. De gick inte alls min väg, men man kan ju inte få allt här i världen. Fyra mål i baken i premiärmatchen är ju ingen dröminledning på säsongen, men nu kan det inte bli värre. Det FÅR INTE bli värre menar jag. Basta.

Nu väntar en arbetsfylld vecka med nämndsmöten, redovisningar och styrelsemötet. Dessutom är kvällarna fulltecknade. Det är flera möten per kväll, sångövning och kulturafton med Lars Ohly och Kim Stranne och så avslutas veckan med examensföreställning i Lund. På lördag blir det allsvensk fotboll i Kycklinggrytan innan söndagen tar vid med kantorsuppdrag. Det blir en full vecka, inte alls oangenäm men det är fullt i kalendern.

Så där brukar våren se ut. Man hinner liksom inte med. Jag säger som Cidden: "Vem har tid med en morgon som den här?" Det är ju NU, när naturen väcks till liv, som man borde stanna upp och uppleva det som sker. Det är ju NU, eller hur?

Men jag klagar inte. När schemat är fullt trivs jag egentligen som bäst. Det är då jag känner att det jag gör betyder nåt. Det är då det finns mål och mening, och det är då jag helt kan koppla bort irriterande, infantilt och patriarkalt grus i ena dojan. Det är då jag lever, trots förlorade matcher och brustna drömmar om SM-guld.... Så välkommen, du vecka som kommer! Du kan bli som en av vårens allra vackraste blommor!