Nyårstal

Jag fick ett uppdrag av min politikerkollega Michael Granstedt från Mörbylånga kommun. Han bad mig, och flera andra, om att skriva ett nyårstal för publicering på hans blogg här. Nu är det publicerat där och då lägger jag ut det här också. Jag önskar Dig som läser, och alla andra också förstås, ett riktigt Gott Nytt År!

I ett samhälle där egoismen är den bärande principen vinner den starke. Problemet är att den starke inte är stark. Han är helt enkelt bara ensam.

Vi har ett nytt år framför oss. Det ligger där som ett oskrivet blad. Visserligen är nyårshelgen en konstruerad högtid. Den finns där för att det har visat sig praktiskt att ha en tideräkning som byter år vid den här tiden. Kyrkan byter år vid första söndagen i advent. Jag tror inte att björnarna i idet tänker på att det är nyårsafton i december, förutsatt att de inte vaknar av fyrverkerierna förstås. För många människor vaknar inte livsandarna förrän till våren när grönskan kommer åter. Det spelar ingen roll hur vi tänker, det är ändå så att varje ny dag, oavsett årstid, är den första dagen på resten av vårt liv. Det är vår uppgift att fylla den med det vi kan för att skapa ett bättre samhälle för oss alla. Inte bara för oss själva, utan för oss alla tillsammans. För man är inte stark om man är ensam. Man är bara ensam. Och ensammare blir man om man mer och mer tänker på sig själv och sina egna behov.

Vi är sociala varelser. För ganska länge sedan insåg mänskligheten att fördelarna med att organisera livet i grupper och samhällen är överlägset den individuella tillvaron, separerad från andra. Vi klarar oss inte på egen hand. Vi behöver helt enkelt varandra.

Det är därför jag ser med oro på hur vårt land utvecklas. Jag ser hur det blir allt viktigare att hitta lösningar på problem och behov ENBART med tanke på MIG och MINA behov. I takt med att fler och fler väljer efter den principen kommer utrymmet för alla de människor som av olika skäl, det kan vara sjukdom, ålder, ekonomiska förutsättningar, funktionsnedsättningar eller något annat, inte KAN välja, att minska. Man får helt enkelt skylla sig själv om man inte har valt rätt. Och allra mest får man skylla sig själv om man är kvinna…. För mig är detta ett omänskligt och primitivt samhälle. Jag önskar att vi, så här långt in i 2000-talet och i en tid när vi via nätet kan umgås med varandra oberoende av tid och rum, när vi kan skicka raketer till Mars och klona så många lamm som vi kan önska oss, hade kommit längre. Jag hade hoppats att vi hade insett att människovärdet inte är beroende av individuella förutsättningar utan helt enkelt bara ÄR. Men så är det inte. Var och en förväntas vara sig själv nog. Och så fungerar det ju inte.

Vad kan vi då göra? Vi kan jobba i det stora och i det lilla, för läget är inte hopplöst. Vi KAN vända den här skutan, men det kräver att VI, du och jag, gör det, TILLSAMMANS. Vi kan välja rätt väg när många andra väljer fel. Vi kan välja att utjämna skillnader mellan människor istället för att förstora dem. Vi kan se till att förtroendeuppdrag ges efter förtroende och inte efter makthunger och pengabegär. Vi kan ge varandra en hjälpande hand istället för att vända ryggen till. Vi kan leva efter de principer som har byggt vårt demokratiska samhälle. Vi kan helt enkelt sluta upp med att värdera varandra olika. Vi kan visa att det är tillsammans, som män och kvinnor med alla våra olikheter, som vi bildar den oslagbara mångfalden som skyddar oss från faror och som ger livet harmoni.

För den ensamme är inte stark. Han är bara ensam. Låt oss tillsammans göra 2013 till året då vi gemensamt byter ut egoismen som bärande princip mot solidariteten och kärleken. Det är nämligen nyckeln till ett bättre och långt mer mänskligt samhälle än vad vi har idag. Vi KAN om vi VILL. Och JAG VILL. VILL DU?