Igår delade jag en känsla med en av mina goda vänner. Framåt förmiddagen kom man på att det bästa att göra vore att åka hem, gå och lägga sig och göra en omstart. Nu är det ju inte lika enkelt att lösa trilskningar i verkligheten som i datorvärlden tyvärr, men idag är en annan dag då vi är i Åtvidaberg för att hälsa på svärföräldrarna som behöver lite hjälp :-)
Jag är tacksam för alla vänner jag har, vänner som har empati och förmåga att tänka själva, som kan dela med sig av klokheter vunna ur erfarenheter och som kan det där med att omsätta ideologi och praktik i verklig praktisk handling. Jag vet att inte alla av mina vänner delar tro med mig, men är det något från min andliga övertygelse som jag ser har bäring på mänsklig gemenskap i allmänhet så är det uttrycket "På frukten känner man trädet". Det är nämligen i våra gärningar, i de attityder vi visar och i det sätt vi behandlar våra medmänniskor som det visar sig vilka vi är. Vad hjälper det att säga kärlek om man visar hat? Att prata om solidaritet när man regelmässigt sätter sig själv och sin egen bekvämlighet framför andras? Att hylla demokrati och jämlikhet med arrogans och härskartekniker? Det kan bara bli fel, och det visar att orden inte har någon sann innebörd. "På frukten känner man trädet" som sagt.
Då är det långt bättre att som mina vänner inte vara så noga med vad saker heter eller att prata om dem, men att göra rätt ändå. Äktheten lyser nämligen igenom, som en god, klyftig och saftig apelsin en kall och snöig vinterlördag då man behöver uppiggande C-vitamin som allra mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar