onsdag, november 07, 2012

"Får jag lov?"

Ja, nu är det skarpt läge. Socialdemokraterna ska införa LOV i hemtjänsten i Kalmar kommun. Privatiseringen och vinstjakten ska in och välfärden ska ut. Läs mer här.

Gillar du att dansa? Ja, det gör jag, men jag dansar inte med vem som helst. Jag dansar inte med den som vill tjäna pengar på mina mänskliga behov eller som sätter kvaliteten för min eller din mammas hemtjänst på spel för att maximera sin egen vinst. Jag dansar inte heller med den som sliter ut sin personal och håller nere personalkostnaderna genom deltidstjänster och delade turer samt genom att anställa folk med otillräcklig utbildning. Jag tänker inte dansa med den som belägger sina anställda med munkavle och hindrar dem från att påtala brister i omvårdnaden. Och jag har ingen som helst lust att ta en svängom med den som hellre lägger pengar på att trycka glättiga reklambroschyrer om sin egen förträfflighet än sätter den äldres behov i centrum och ser till att på bästa sätt tillfredsställa dem.

Just nu har jag i och för sig ingen lust att dansa alls, men det har sina andra naturliga förklaringar. Socialdemokraternas borgerliga politik inom omsorgsområdet gör mig illamående dessutom. VARFÖR ska man slå sönder en struktur som håller på att byggas upp och fungera bättre än förr? VARFÖR ska man åter slänga in kvinnor i deltidsträsket? VARFÖR ska man göra business på de allra svagaste grupperna i samhället?

Jag begriper det inte. Jag förstår inte hur de kan gömma sig bakom PRO heller och säga att det finns stöd därifrån. Det finns det ju inte. Det enda jag förstår är ett gigantiskt taskigt självförtroende när det gäller att formulera och genomföra en politik som utgör ett alternativ till det borgerliga vinstkramandet. Och i den positionen tänker jag inte ställa mig.

Nej, käre läsare, du får inte dansa när du behöver hemtjänst framöver. Det blir kapitalet som dansar med dig. Det blir kapitalet som kramar vinsten ur dig under tiden, och själv får du hålla tillgodo med att det snurrar. Jag beklagar det. Jag hade hellre sett en sällskapsdans där vi kunde ha tagit ansvar för varandra. DEN vill jag dansa.

2 kommentarer:

Thore Berggren sa...

Jo, men kära Birgitta, precis som du uppskattar säkert även den gamla människan som är kund och uppdragsgivare i äldreomsorgen möjligheten att få välja sin danspartner. Nog är det värdefullt att den möjligheten erbjuds. Givetvis förutsatt att båda är överens om såväl musiken som dansstegen.

Jag skulle i alla fall själv när den dagen kommer att uppskatta om jag erbjöds såväl vals som tango och hambo. Och kunde välja efter sinnesstämning och behov. Till och med nobba om den som kommer och bjuder upp till äventyrs inte skulle tilltala mig.

Mångfald är inte av ondo. Inte konkurrens heller.
Däremot monopol och diktat. Även kommunala sådana.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Valfriheten i det här fallet blir ju en chimär!!! Mångfald är absolut inte av ondo, tvärtom, men omsorg utan vinstintresse kan också erbjuda mångfald. Det gör däremot inte vinstjakten..... Kommunal verksamhet drivs via demokratiska former, oavsett kapitalstyrka, och det är demokratin vi ska förstärka. Uppfattas det som monopol och diktat så pekar det på nödvändigheten, men svaret är INTE kapitalets diktat....