Men egentligen borde alla dagar vara flickdagar. Flickor borde uppmärksammas varje dag. Flickor lever under förtryck världen över. De har betydligt trängre frihetsutrymme än pojkar, åtminstone generellt och strukturellt sett, och de har ett långt mer begränsat spann av valmöjligheter inför framtiden. Flickors behov uppmärksammas inte på samma sätt som pojkars, och deras möjligheter att utbilda sig är ofta mycket sämre, åtminstone sett i ett globalt perspektiv. Förresten ska vi inte slå oss för bröstet och påstå att vi har kommit så långt i Sverige. En snabb blick på arbetsmarknaden borde få oss att generat tystna. Inom hur många sektorer hittar vi män? Och var hittar vi kvinnor? Kolla det, och kom sedan och säg att pojkar och flickor väljer yrke lika fritt och utan tanke på könsstereotyper..... Vi ser exempel på sådana orättvisor varje dag, men det kanske ter sig så naturligt för oss att vi inte ens har förmågan att lägga märke till det? Eller är det så att vi inte orkar se, för den dagen då man faktiskt ser, då slöjorna lyfts från våra ögon och verkligheten framträder i sin skabbighet, då blir det för jobbigt eftersom själva vetskapen bär med sig ett ansvar att agera?
Det kan vara värt att fundera över. Jag ser det här mönstret i varje fall, och jag vill uppmärksamma och jobba för att rätta till de orättvisor som drabbar flickor mer än någon annan. Och nästa år ska jag se till att fler uppmärksammar den här dagen. Ju fler som ser, desto bättre, och ju fler som fattar, desto fler som inser vikten av att agera. Full fart framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar